Göteborgsposten – 13 oktober 1871, sida 1

nos vidlyftiga kursnoteringar, listor öfver resultaten af föregående kapplöpningar o. 8. v., det saknades icke heller ersarna personer, hästskojare af olika grader, amatörer utan resurser, bortkörda jokeyer och dylika, hvilka mot en lämplig kontant vedergällning eller i nödfall en absinth eller en bock erbjödo otelbara råd och anvisningar ungefär som de bekanta spelprofessorerna vid de tyska bankerna. Jag hoppas att flertalet af det der sällskapet nu befinner sig på pontonerna; åtminstone äro de försvunna till största delen, och publiken i kapplöpningsagenturerna är det äfven. Orsaken är den, att kapplöpningarne i år i Frankrike varit så godt som inga; hästarne äro uppätna eller ha gått åt i kriget, de som icke äterfinnas i de tyska generalernas stall. Endast en ringa del at de bekanta namnen ser man numera omtalas i kapplöpningsberättelserna, Longchamps har i år, enligt alla sportmens sammanstämmande omdömen varit eländigt, och det torde behöfvas flera år innan olyckan kan repareras. Jag tillägger att allmänheten tyckes skåda saken med temlig kallsinnighet. Till sporten hörer äfven jagten, ett nöje hvaråt transmännen egna sig med mera passion än talang. Äfven här spelar modet sin stora roll. Hela verlden vill vara jägare, det är en gäng för alla fashionabelt, och en mängd personer, som behöfva för ekonomiens skull draga sig ur sin vanliga krets tre eller fyra månader om året, gå samvetsgrannt aux bains. till badorterna, haltva tiden och å la chasse, på jagt, den andra hälften. Det vill säga, det heter så; men skalkar påstå att man skulle kunna hitta en god del af dem i undangömda småstäder eller byar i landsorten, der de under tiden i all stillhet arbeta på det dubbla problemet att stärka kassan och helsan för vintersäsongen. Som lifvet der är orimligt billigt, men också orimligt tråkigt, ha de god tid att fundera upp lämpliga erofrings-och jagthistorier att briljera med vid återkomsten. Nationalförsamlingen, som också gått på jagt, men efter upptackandet af nya skatter och pålagor, har ätven ökat den licens, som behöts för att gå på jagt — rättare sagdt att få bära bössa och gå med hund, ty rättighet att få begagaa jagtmark betalas naturligtvis till egaren och är på ett mycket vidsträckt område kring Paris oerhördt dyr — från 25 francs till 40, och väntar sig deraf, jag vet icke huru många millioner. Jag blef tillsammans med en fransk vän dagarne etter min hitkomst bjuden att fara ner på landet och jaga hos en bekant från min förra vistelse här. Iogendera af oss är just någon Nimrod, och för min del, ehuru visserligen jag deraf skulle kunna ha haft rätt mycket nöje, afslog jag med lämpliga tacksägelser anbudet. Monsieur V. reste deremot, och har efter sin återkomst meddelat mig resultatet at sin jagtfärd, — han är en åttondedels vexelmåklare och uppställde detsamma derföre i debet och credit. Debet upptog: En dubbelbössa hos Lefaucheux . Fres 500 1000 kartuscher . . . . oo 150 Jagtliceans. 40 En illa dresserad hun . .200 Kostym, jagtväska, damasker och jagtstöflor . sr er oo 250 Drickespenningar åt skogvaktarne , 30 Srämning (förlikt) för jagt på annans maenk. 50 En ihjälskjuten hund för en jagtkamrrt .. 200 Stämning (törlikt) af en bonde för nedtrampad åker . 80 Resekostnad och törlust på baccart. 83300 Summa 1,800 Credit var enklare: 2 harar, värderade till. . . . . Fres 6 4 rapphöns (upptagna af skogvaktaren . 59 2 vaktlar (också med skogvaktarens 2 skator, 1 hök och 1 dufva, tillsammannng. 2 Summa 15 Nöjet att gå på jagt synes således ha kostat honom någonting som 1785 Francs! — Uvad monsieur icke berättade, men som en annan af sällskapet skyndat att till allmän förlustelse på klubben omtala, var att den unge mannen en gång trodde sig få sigte på en örn. Han kom fram, försigtigt krypande på alla fyra, ända till tio stegs håll. Pang! Fogeln fick hela skottet i sig — det var en uppstoppad kalkon! 2 småleendo och denna rodnad men en dårak an AS Jat mäla han Höntaga af han I en lijusstr: