Göteborgsposten – 13 oktober 1871, sida 1

— — —— 2 Kapplöpningarne räkna icke gamla anor i Frankrike; de börjades i temligen obetydlig skala de första åren på 40-talet, då en viss anglomani började få insteg, men ha egentligen blifvit så högt utbildade under kejsardömet. Det påstås af somliga att de skola verksamt ha befordrat det med dem afsedda ändamålet, hästracens förbättring; men det är också många som totalt förneka detta och istället påstå att den engelska croiseringen likasom den engelska traineringen alldeles icke duger för de franska racerna, att man derigenom tvärtom skämt bort t. ex. den fordom så utmärkta Limousin-stammen och att endast de racer, hvilka fått vara i fred för den s. k. förädlingen, såsom den norrmanniska, ännu äro lika utmärkta som de fordom voro. Hvad som är säkert, är att de hästar, som vinna prisen vid kapplöpningarne, allesammans äro af engelskt blod. För en mängd rika personer är det nu mera än för några år sedan en nödvändig lyx att ega dyrbara och väl underhållna stall, och otvifvelaktigt vårdar man sig allmänt vida mera än förut om att hindra hästracernas hotande försämring, mer detta skulle förmodligen ha kunnat ske lika väl ändå utan hela kapplöpningsapparaten. Denna var på modet utan tvifvel, men den har hittills icke lyckats att bli såsom i England en folksak, det behöfver man blott en gång ha sett Longchamps eller Fontainebleau å den ena sidan eller Epsom å den andra för att finna. Men em det kan var tvifvel underkastadt huruvida kapplöpningarne haft någon egentlig nytta med sig, så är det deremot bestämdt säkert att de i ett hänseende verkat skadligt. De ha nemligen i hög grad bidragit att oka den på de senare åren genom flera samverkande förhållanden så högt uppdritna spellusten. De offentliga spelbankerna, som stodo under sträng kontroll och der lika litet som t. ex. i Homburg eller Baden något bedrägeri gerna kunde ske, äro för längesedan afskaffade och hasardspelet i denna form är strängt förbjudet. Men det är med detta såsom ordspråket säger om någonting annat: Naturam furca pellas ex, Hun kommer dog igjen, den Hex — det har smugit sig ullbaka på många vägar. Medan de, som icke kunna emotstå begärelsen att se korten dansa eller rouletthjulet svänga framför sina ögon och som icke ha tilltrade till de stora klubbarne, der sådana saker opätaldt få försiggå, krypa in i några gemena hål, mest borta i Quartier latin, der de låta plocka sig af utstuderade skälmar, grekerna, miilldess slutligen ofelbart polisen en vacker natt bryter in i nästet och gör sitt notvarp (sådant händer åtminstone en gång hvarje vecka), föredraga andra det iullkomligt lagliga och på det hela taget vida farligare börsspelet — farligare dertöre att man i detta aldrig kan beräkna hvar förlusten stannar. Men som ätven Börsen erfordrar dels ett något större kapital, dels uppoffring af tid eller åtminstone tillgång på nodiga relationer, så ha företagsamma män, i det filantropiska ändamälet att bereda tilltälle äfven för de mindre bemedlade att lätt och ledigt göra af med sina penningar, upprättat s. k. kapplöpningsagenturer, der den saken förträffligt gar tör sig. På samma sätt som börsmäklarne tjena som mellanhand för dem, hvilka spekulera på tondernas stigande eller sallande d. v. s. vilja köpa oller salja Åräntan, så utgöra dessa kapplopningsagenturer, agences des courses, at hvilka det numera finnes ett tjog eller mera ötverallt i Paris, mellanhänder för vadlystna spekulanter. Man kan vedervåga ända från två francs till huru hög summa som helst och vid alla möjliga kapplöpningar i Europa eller Amerika, utan att lemna boulevard des Italiens, och man vinner, itall man har tur, sin insats flera gånger fördubblad alltefter som man spelar etter olika kombinationer. När jag förra gången var i Paris, hade dessa inrattningar just börjat komma sig i farten; under flera manader af året hölls alltid nägonstädes i England, Frankrike eller Tyskland ett par gånger i veckan kapplöpning, och det var, isynnerhet om Lördagsaftnarne, ett ganska egendomligt skådespel att se den mängd menniskor at alla kategorier, som trängdes i de der lokalerna Det var bättre folk och pack, eleganta damer som på olika sätt skaffade sig medel till stora insatser, och pigor som under veckan stulit undan några francs på hushållsuppköpen, arbetare som offrade största delen at sin veckopenning, och skolpojkar som beröfvat sig njutningen af sitt frukostbröd för att med tillägg af sina öfriga handpenningar kunna våga ätminstone ett par francs på ÅRob Roy eller Favorite. Till ledning för de spelande fun. .