Göteborgsposten – 13 oktober 1871, sida 1

svarade lady Laura skrattande. Allvarsamt sagdt, jag är ledsen öfver att ni ej låter honom bli bekant med er. Men jag måste nu säga farväl. Den här snälla flickan och jag ha haft en så angenäm sammanvaro, att jag alldeles glömt tiden. Jag har flera besök att göra, men dem måste jag uppskjuta till en annan dag. Hvad ha vii dag? Tisdag. Jag skickar en vagn att hemta er i dag åtta dagar, Clarissa, straxt efter frukost, så att jag kan ha er hos mig vid middagstiden. Farvär! Lady Laura kysste sin nya skyddsling vid skilsmessan. Hon hade kommit till mr Lovels hem endast för att aflägga en vanlig skyldighetsvisit, och hon blef förtjust öfver att att finna den så angenäm. Hon var alltid road af nya bekantskaper och benägen att skänka bort sin vänskap vid minsta anledning. Å andra sidan kom en tid då hon blef liksom litet trött vid sina gamla vänner och började finna dem mindre behagliga än förut; men hon var aldrig oartig mot dem och de stodo alltid qvar på heunes visitlista. — Nåväl? sade mr Lovel, då herrskarinnan på slottet Hale var borta, nåväl barn, jag sade dig att du skulle komma in i societetslifvet om lady Laura Armstrong ville upptaga dig deri, men jag väntade knappt att finna henne så hjertlig som hon visade sig i dag. Resultatet af hennes besök skulle ej ha kunnat vara bättre; hon tycktes vara alldeles intagen af dig, Clary. Det var nära nog första gången hennes far kallade henne Clary. Det var blott en obetydlig smekning, men hon rodnade och smålog vid den efterlängtade benämnin