Göteborgsposten – 10 oktober 1871, sida 1

Han satte sig vid frukostbordet och började läppja på en kopp kaffe. i — Jag har ingen aptit denna morgon, sade han då han sutit några ögonblick, och ej heller äro dylika samtalsämnen egnade att göra en menniskas frukost begärligare. Hvad du har blifvit stor, Olarissa, riktigt fullvuxen, och dertill mycket vacker! Du vet naturligtvis om det och jag behöfver ej frukta att göra dig fåfäng genom att säga det. Alla unga damer få snart nog veta sitt yttre värde. Du borde göra ett godt parti, ett briljant parti — om det vore någon utsigt dertill för en flicka i en sådan håla som denna. Giftermål är ditt enda hopp, kom ihåg det, Clarissa. Din framtid ligger emellan ett giftermål och en guvernants föga afundsvärda lott. Du har erhållit en kostsam uppfostran — en uppfostran som i hvilketdera fallet som helst skall komma dig väl till pass, och det är all den förmögenhet jag kan gifva dig. — Jag hoppas att jag måtte bli lyckligt gift, pappa, för din skull; men ... — Bry dig aldrig om mig. Du behöfver endast tänka på dig sjelf. — Men jag skulle aldrig vilja gifta mig med någon som jag ej kunde högakta, äfven om giftermålet vore aldrig så lysande. — Naturligtvis icke. Alla skolflickor tala på samma sätt, och i vederbörlig tid upptäcka de huru litet högaktning har att göra med äktenskap. Om du menar att du skulle vilja gifta dig med någon utarmad adjunkt eller skuldsatt löjtnant af kärlek, så kan jag blott säga dig att