Göteborgsposten – 9 oktober 1871, sida 2

hon talat om sin far såsom egare till Arden. Han hade varit på Arden, sade han, men ej sett hennes far. Hon hade ej blifvit särdeles förvånad härölver, emedan hon antagit att han varit der endast för att bese stället. Hennes far hade aldrig hållit sina portar öppna för allmänheten, men sällan sagdt nej då någon resonde begärt att få bese stället. Men nu förstod hon orsaken till främlingenseförlägna min och blygdes djupt öfver sin villfarelse. Hade han ansett henne för en oförskämd bedragerska, månne? Hon stördes under sina reflexioner af den rödblommiga flickan, som kom för att säga henne att frukosten stått på bordet nära en hel qvart. Men medan hon i det komfortabla rummet dernere försökte göra rättvisa åt Marthas anrättning, voro hennes tankar ihärdigt fästade vid den okände i jernvägskupgen och på det olyckliga misstag hon begått då hon talade om sin fars ställning. — Han kunde aldrig gissa sanningen, sade hon för sig sjelf. Han kunde aldrig föreställa sig att jag reste hem utan att ha vetskap om försäljningen af mitt barndomshem. . Han var så fullkomligt främmande för henne — hon visste ej ens hans namn — att det kunde betyda föga antingen han tänkte väl eller illa om henne. Och dock kunde hon ej upphöra att plåga sig sjelf med alla möjliga antaganden rörande hvad han skulle tänka eller icke tänka om henne. Miss Lovels karakter var ingalunda felfri; och stolthet var en af de hufvudsakligaste bestånds