Vi torde litet hvar erinra oss, huru man i Tyskland under åratal bjudit till af alla kratter att nedsätta Frankrike och skildra det såsom i högsta grad sedeslöst och maskstunget. Denna något fariseiska sjelfrättfärdighet bar nu efter kriget blifvit en så lefvande ötvertygelse hos åtminstone den tyska pressen, att den synes vara snart sagdt en dogm. Med denna åsigt om fransmännens sedeslöshet förenar sig äfven en så orubblig tro på deras tysiska ringhet ocb eländighet vid sidan af tyskarnes öfverlägsenhet, att dessa senare lägga i dagen ett öfvermod, hvilket utan tvifvel skall eri gång finna äfven sitt korrektiv. Emellertid har Frankrike nu en gång fått skatta genom sina offer åt den tyska öfverlägsenheten, hvarför denna börjar att rikta blicken äfven åt andra håll. Nu är det Öster