Göteborgsposten – 9 oktober 1871, sida 2

rike, som förklaras i de tyska organerna vara anfrätt af innere, sittliche Verderbniss aller Gesellschaftskreise och vara bragt till vanmakt och fall genom eine des Ernstes wie der höheren Energie entbehrende Fihrung der Politik. Veckoskriften Im deutschen Reich yttrar, att Ådet råder en verkligen rysansvärd korruption i statshusbållniogen, börsverlden och rikets, men isynnerhet hufvudstadens, press. Besticklighet, vild jagt efter oärlig vinst, samvetslöst spelraseri ötverallt och laster, som för längesedan afkastat all blygsel. Det antydes, att grefve v. Beust är sjelf djupt invecklad i denna ruttenhet och att hans politik visserligen är fyndig, men icke vuxen ställningens allvar. Låter det icke alldeles så som då det fariseiska talets vågor gingo högt mot varffienden vid Rhen? I Corr. slave finnes en uppsats, hvilken skildrar nationalitetstvisten i Österrike, sådan den framträdt under närvarande författningsstrid, och ur annan än tysk synpunkt redogör för förhållandena. Det heter i denna artikel: Alldenstuod vi länge varit vana vid den ofördragsamhet och herrsklystnad, som de tyska österrikane visa mot sina medborgare af slavisk nationalitet, bletvo vi iogalunda förvånade öfver de tyska deputerades beslut om att lemna de landtdagar, der det varit deras pligt att stanna och att deltaga i diskussionen; men den allmänna meningen i Europa har rätt att begära fullständig upplysning om sammanhanget, och vi anföra derför här siffror och data, hvilka äro så talande, att hvarje kommentarie är öfverflödig. Följande landtdagar ha uttalat sig för den historiska rätten, for försoningen med Böhmen, sådan denna är definierad i det kejserl. reskriptet: landtdagarne i Böhmen, Mähren, Galizien, Krain, Öfra Österrike, Tyrolen och Vorarlberg, Dalmatien, Triest, Görz och Gradiska, Istrien och Bukowina. Emot försoningen ha landtdagarne i Nedra Osterrike (Wien), Kärnthen och Schlesien uttalat sig. Hvad landtdagarne i Steiermark och Salzburg angår, så ha de ännu icke uttalat sig bestämdt för eller emot; men eftersom de törfattningstrogna tyckas ha öfvervigten på dessa landtdagar, så vilja vi utgå deritrån, att de sluta sig till centralisterna (tyskarne). Äfven om man räknar de ljumma till de afgjorda motståndarne, blir resultatet således, att tolf landtdagar uttalat sig för och fem emot den af ministören Hohenwart inledda politiken, hvilken alla de slaviska nationaliteterna skänka sitt bifall. Låtom oss nu se till, huru sakerna ställa sig från folkmängdens ståndpunkt. Ceisleithanien har c:a 20 millioner innebyggare, hvaraf 7,230,000 tyskar och 11,560,000 slaver samt 800,000 af romersk nationalitet 0. 8. v. De länder, hvilkas representanter uttalat sig för förlikningen med Böhmen, ha en besolkning af inemot 16 millioner, medan innevånarnes antal i de provinser, der centralisterna råda, endast är 4 millioner. I det vi uppställa denna beräkning, måste vi likväl erinra om, att vi till centralisterna räkna tvenne provinser, der det federativa (slaviska) partiet utgör en aktningsvärd minoritet. Dertill kommer slutligen, att den provins, som, centralisterna tillägga största vigten, neml. Nedra Österrike, får sin största politiska kontingent från Wien, centralpunkten för den tyska propagandan, hvilken gifver sig mine af att häfda författningen och de konstitutionela rättigheterna. För att ytterligare betona förhållandet mellan majoriteten och minoriteten skola vi slutligen anföra, att Öfra Österrike och Tyrolen, hvilkas landtdagar uttalat sig för grefve Hohenwarts politik, räkna ej mindre än 2 millioner tyskar. Några få anmärkningar om skatteförhållandena skola visa, huru det förhåller sig med de skäl, som det tyska partiet hemtar derifrån. Vi hålla oss uteslutande till de direkta skatterna, om hvilka man har alldeles bestämda upplysningar och om hvilka det ej kan tvistas, såeom om de indirekta. Böhmen och Mähren betala ensamma mer än 30 millionersgulden i direkta skatter; lägger man härtill, hvad som utredes at andra provinser, hvilka äro stämda för regoringens system, så visar det sig, att denna grupp af länder lemnar 47,300,000 gulden i direkt skatt. De provinser, hvilkas landtdagar äro helt och hållet eller till en del stämda för. tyskarnes uteslutande herravälde, skatta endast 26,520,000 gulden om året, och häraf lemnas mer än tre fjerdedelar af Nedra Österrike, isynnerhet af Wien. Det är emellertid en bekant sak, att hufvudstäderna, isynnerhet i de centraliserade staterna, betala ett vida högre skattebelopp, än som motsvarar deras tolkmängd, derför att många provinsiela intressen der sammanflyta. Om Wien icke i århundraden varit gynnadt på provinsernas bekostnad genom en konstlad koncentrering af många förhällanden, så skulle Nedra Österrikes bidrag sjunka till sin normala ståndpunkt, och de öfriga provinsernas bidrag skulle växa i motsvarande proportion. Förhållandet skulle då vara ungefär sådant, att de provinser, som gilla försoningen, skattade 55 millioner mot 18 mill. från öfriga delen af landet. I Söndags åtta dagar öppnades den arFealaoika kaneraacssan i Ralagna Anf; atara hin