Göteborgsposten – 9 oktober 1871, sida 1

Clarissa kunde ej inse detta. Hon skulle hellre ha velat lefva det dystraste, ensligaste lif i en vrå af det stora gamla huset, än bebo ett modernt palats. Det föreföll henne som om alla de angenäma minnena från hennes bardom blifvit tagna ifrån henne jemte hennes barndomshem. De stannade hastigt framför en låg port, och då miss Lovel blickade ut genom vagnsfönstret såg hon ett hus hvilket hon erinrade sig såsom ett otrefligt, obebodt ställe under hennes barndom. För en person med små tillgångar och anspråk var det intet dåligt ställe, men ack, hvilket ofantligt trappsteg ner från det gamla ståtliga Arden! — detta Arden som tillhört Lovelska familjen alltsedan den mark hvarpå det stod skänktes åt sir Warren Wyndham Lovel, riddare af hans nådige herre konung Edward IV, såsom erkänsla för nämnde krigares tjenster under den stora fejden mellan husen Lancaster och York. Der fannos gammalmodiga fönsterhvalf i öfra våningen och underliga små gluggar på taket. Nerander hade stora bågar blifvit tillsatta långt efter det huset blifvit bygdt. Hufvudingången skyddades af ett landtligt portlider, med en bänk på hvardera sidan om dörren. Trädgården var temligen stor och i någorlunda god ordning; den från huset längst bort belägna delen deraf utgjordes af en fruktträdgård, skild från den öfriga genom en låg häck af törnrosbuskar. Det var ett rätt vackert ställe om sommaren och syntes ej otrefligt ens vid denna sena årstid; men Clarissa tänkte på Arden och betraktade Qvarngården utan beundran, Fordom hade en qvarn hört till