Göteborgsposten – 5 oktober 1871, sida 1

Göteborg d. 5 Oktober 1871. Det var ett vigtigt innehåll i det korta telegram, som medförde underrättelse om att konungen mottagit ministerenus afskedsansökan. Vi uppskjuta till ett annat tillfälle att söka bedöma det inflytande, som det tagna steget möjligen kan hafva på utvecklingen af vår konstitutionella rätt. Ministörförändringens betydelse för frågan om vårt lands försvar utgör ensamt tillräcklig anledning för betraktelse. Aldrig har väl denna armåfråga, som i tretio år stått på dagordningen och under tiden hvilat tungt på nationens samvete, varit sin lösning närmare än nyss, Känslan af att något måste göras tili stärkande af vårt försvar hade genomträngt folkets stora flertal. Annu för fem år sedan kunde våra fredsapostlar med något sken af skäl — ty verldshändelserna hade då ej nyligen talat sitt afgörande motsatta språk — och med ett öfverlägset småleende på de olympiske läpparne framställa den frågan, från hvilket håll inom Europa någon fara för freden kunde uppstå. Det stora krig mellan Preussen och Österrike, som år 1866 uppstod, öfvertog då svaromålet. Återigen förflöto några fredsår, och dessa herrar, som af förra tiders historia synas hafva glömt allt, men af sin egen tids tilldragelser hafva lärt ingenting, stodo just på väg att återupprepa den gamla frågan, då ett nytt krig at dittills osedda dimensioner och åsynen af la Communes gräsligheter kommo frågarne att förstummas, i samma ögonblick spörsmålet uttalades. I det kryphål, hvarthän de sedan dragit sig tillbaka, i påståendet att Sverige ensamt bland jordens länder kan för all tid stå oberördt at krigets stormar, lära ej många allvarliga och tänkande män följa dem. De förslag som framkommit om att, med upphäfvande af indelningsverket, i vårt land införa Schweiz armesystem kunna näppeligen anses annorlunda än såsom försök att i förmildrad form genomföra afväpningsteorien. Man kan förklara att en stat, som eger en af alla makter erkänd neutralitet, kan för någon tid åtnöja sig med en slik organisation, isynnerhet när landets geografiska läge gör dess oberoende till en lika vigtig sak tör grannarne som för landet sjelft och när derföre det ena grannlandet, lika kraftigt som Schweiz, måste känna sig uppfordradt att uppträda emot ett annat grannlands agressiva planer. Men Sverige är hvarken politiskt eller geografiskt eålunda stäldt. Vi erinra oss de tilldragelser, hvilka refvo bort den bindel, som hittills legat öfver allt för mångas ögon i afseende på Schweizerarmns förträtflighet. En fransk armss öfverskridande af den neutrala gränsen gjorde mobiliseringen af schweiziska krigshären nödvändig, och härvid visade sig sådane brister att armåns general-en-chof Herzog ansåg sig böra i en sedan offentliggjord rapport till förbundsrådet lägga dem öppet i dagen. Man blef nu visserligen vittne till den märkliga företeelsen att man i Sverige tog den schweiziske generalen i ett slags upptuktelse för den kritik han underkastat sitt eget lands militärförhällanden. Men vi kunna ej föreställa oss annat än att dessa ärade medborgare, medan andra högt åt dem skrattade, åt sig sjeltve i tystbet lett. För en lång följd at år torde i allmänhet i vårt land schweizerprestigen hafva blifvit bruten. När regeringen i år framlade förslag till försvarsväsendets ombildning fann den således det allmänna tänkesättet törberedt och enigt i tvenne vigtiga punkter: dels deri att försvarskrafterna snart behöfde stärkas, dels ock i den punkten att de schweiziska fantomerna ej voro beaktansvärda. Hvad var då naturligare än att regeringen byggde sitt nya förslag på den grund som företanns i förut befintliga förhållanden och i dess egna föregående organisationsplaner? Införandet af det preussiska armåsystemet visade sig vara förenadt med sådana uppoffringar att vårt folk icke skulle vilja, äfven om det förmådde, åtaga sig desamma. Tillochmed den godtköpsupplaga, i hvilken den preussiska organisationen genomförts i Danmarks krigsförfattning, befanns vid anställd beräkning blitva betydligt kostsammare än en härordning efter krigsministerns förslag, medan genom dess antagande de fördelar som indelningsverket medför i ekonomiskt och socialt hänseende skulle gå förlorade. Genom att så handla, ställde sig dessutom regeringen på konstitutionel grund, ty fordran att Sveriges armå alltid skall vara sammansatt af stam och beväring är en röd tråd, som genomgått alla riksdagens framställ