Göteborgsposten – 4 oktober 1871, sida 1

oss dermed. Tal. framhöll de olika perioder, da Sveriges representation funnit; sig särskildt manad draga denna fråga i förgrunden, såsom efter 1848 års oroliga förhållanden, efter 1854, 1863 och 1866 årens krig, hvilka alla medfört framställningar om åtgärder för förstärkande af vårt försvar samt slutligen 1870 ärs krig, som satte denna fråga främst af alla. Att nu släppa efter vore att släppa efter sin sjelfständighet. I afseende på en blifvande omorganisationen funnos två alternativer antingen allmän värnepligt eller utveckling af det gamla. Det preussiska systemet vore dock för dyrt och våra riksdagars historia visade, att motståndet mot värnepligten utgått just från de personer, som för närvarande utgjorde Andra kammarens maj.ritet. Rustoch rotehållsfrågan måste derföre regleras och tal. sökte visa de företräden K. M:ts förslag i detta afseende innebure, samt upptog till vederläggning åtskillige mot detsamma gjorda anmärkningar. Bland annat framhöll han mot de af motståndarne för backstugor benämnda soldattorpen, att dessa ju gjorde soldaten till bofast samt att fattigdom ej behöfde utbreda sig mer i en gift soldats torp än i andra dermed likställiga bostäder. Sjelfva rekryteringen utgjorde, enl. tal. åsigt, det vexlande i bördan och i detta fall innebure otvifvelaktigt K. M:ts förslag ett steg till det bättre. Tal. önskade slutligen, att den närvarande majoriteten icke måtte låta frågan afgöras genom ett maktspråk, att den icke begagnade makten såsom makt utom till fosterlandets fromma. Grefve af Ugglas framhöll det k. förslagets så väl militära som ekonomiska företräden framför nuvarande organisation. Specielt betonade han nödvändigheten deraf, att icke hvar och en fasthöll vid sin särskilda mening, i hvilket fall någon majoritet aldrig kunde uppstå i en fråga af framstående vigt, och således ej beller i denna, beklagande tal. om Första kammaren genom sitt, beslut äfven på sig toge ansvaret af frågans uppskjutande. Hr Bergstedt beklagade de sväfvande ordalag, hvari 1867 ärs riksdags skrifvelse i det förevarande ämnet var affattad, en anmärkning som äfven gällde Första kammarens skrifvelsei frågan vid sistförflutna riksdag, hvilken krigsministern gifvit en visserligen berättigad, men enl. tal:s åsigt oriktig tolkning, som nu orsakat att Kammaren vore här, ehuru Kammarens mening måhända varit att erhålla ett uppskof. Hvad sjelfva förslaget beträffade fann han detsamma icke tillfredsställande, hvarföre han i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Frefse Björnstjernas reservation yrkade afslag derål Frih. De Geer sökte visa att så väl de militäriska som de ekonomiska fördelar, de fem reservanterna vid sistförflutna riksdag med sitt förslag afsett, vunnos genom K. M:ts nu framlagda förslag, ehuru måhända i icke fullt så vidsträckt mån; och var detta skälet hvarför han tyckt sig kunna tillstyrka K. M:ts förslag, fastän han liksom de öfriga reservanterna ansett såsom sin pligt att undanrödja de inkast, som kunde göras mot detsamma, under det de låtit sina subjektiva åsigter falla i sådan detaljbestämmelse som icke kunde anses utgöra grunden för förslaget. Tal. upptog vidare till ett detaljeradt bemötande alla de mot reservanterna framställda förslagen och slutade med att yrka bifall till K. M:ts proposition. Statsrådet Abelin upptog till besvarande de anmärkningar, som nu framställts mot förslaget. De ifrågasatta bestämmelserna skulle enligt tal. åsiat långt ifrån att minska indelningsverkets militära egenskaper tvärtom betrygga desamma och stodo i ovilkorligt sammanhang med indelningsverkets utveckling. Då man fordrade ökad öfning för soldaten, hvaraf följde att han längre måste vara från hemmet, uppstode naturligtvis ökad tunga för rotehållarne. Att begränsa denna tunga hade varit anledningen till det föreslagna maximibeloppet. Man hade vidare sagt, att soldatens ställning blefve sämre. Tal. framhöll häremot dels det kontanta tillskott staten hade att gifva i soldatens aflöning, dels de större utsigterna till befordran och dermed följande bättre inkomster som förslaget beredde honom. Hvad beträffade den anmärkta långa tjenstetiden, visade tal. att redan nu, då åldern vore obegränsad, de soldater, hvilkas ålder öfverskred 45 år, endast vore ett par tusen, och säkert skulle antalet blifva ännu mindre efter tillämpning af nu ifrågasatta förslag. För öfrigt såge tal. ingen fördel att endast hafva yngligar i armben. Efter att hafva ytterligare bemött några framställda betänkligbeter, slutade tal. med den förklaring, att han med sitt förslag icke försökt köpa rustoch rotehållarne för detsamma, utan hade han dermed afsett en, reglering, nödvändig for befrämjande af såväl det allmännas som armens ästa. Hr Wallenberg uttalade först några klandrande ord mot regeringens åtgärd att sammankalla urtima riksdag, hvartill tal. för sin del icke fann fullgiltig anledning ha förefunnits. Äfven han framställde åtskilliga anmärkningar mot förslaget, hufvudsakligen fästande sig vid den ekonomiska förlust staten genom dess tillämpning finge vidkännas äfvensom den orättvisa beskattning som derigenom skulle drabba andra näringar än jordbruket. Ej heller ansåg han tiden för detsamma väl vald. Yrkade afslag å den k. prop. med ogillande af utskottets motivering. Vidare uppträdde hrr Hasselrot, Lilliehöök, v. Sydow, frih. Funck, frih. v. Essen, v. Otter och Reutersvärd för K. M:ts förslag samt hrr Hallenborg, Trolle, grefvarne Beck-Friis, Posse och Hugo Hamilton mot detsamma, flertalet af dem ogillande motiverna till utskottets afstyrkande, synnerligast slutstrofen i utlåtandet. Efter slutad diskussion godkändes den föredragna 1:sta paragrafen med 75 röster mot 44. 2:a paragrafen mom. 1, deri stadgas om rotehållares skyldighet att hålla bostad etc. åt soldaten, remitterades hufvudsakligen på enahanda skäl som förut anförts mot mom. samt på yrkande af hr o. Koch, frih. af Ugglas, samt grefvarne C. G. och O. Mörner. För bifall talade hr Faxe och statsrådet Berg. Återremiss beslöts med 55 röster mot 51. Samma paragrafs mom. 2, deri bestämmes skyldighet för rotehållare att som lön gifva soldaten 80 rdr, dock med rättighet att efter aftal med soldaten, i stället för pengar lemna jord, bifölls efter någon öfverläggning samt efter votering med 59 röster mot 34. Minoriteten röstade för återremiss. Första kammaren åtskildes strax före midnatt och skulle fortsätta öfverläggningen om de öfriga paragraferna som i går kl. 10 f. m. I Andra kammaren börjades öfverläggningen i samma ordning som utskottet följt, således med betänkandets första punkt, så lydande, att riksdagen må afslå det af K. M:t framlagda förslag till förordning angående förändrade bestämmelser i fråga om reteoch rusthållsinrättningen vid landtförsvaret. Diskussionen öppnades derstädes af hr statsrådet Abelin, som i ett längre föredrag underkastade utskottets betänkande en genomförd granskning, och kom dervid bland annat till det resultat, att utskottet i uppenbar strid med så väl förra riksdagens som det senaste försvarsutskottets åsigter kastat stamsystemet öfver bord och att utskottet eftersträfvat genomförande af det mest fulländade, men ock mest betungande försvarsväsende, nemligen det preussiska systemet — något som emellertid torde blifva föga välkommet för de skattdragande. Mot utskottets påstående om indelta armens oduglighet såsom stam ville tal. ej uppträda, då hans åsigter i detta hänseende kunde anses vara tillräckligt kända; men anmärkte blott, i anledning af klandret mot det af K. M:t föreslagna sättet för soldaternas antagande, att lo AR AA AR AR RR KA et PR PA -OUOU HA AA ÖR