Göteborgsposten – 4 oktober 1871, sida 1

Det var derför, som han icke ansäg sig kunna antaga det k. förslaget. Indelningsverket vore dock ett arf från våra förfäder, som man borde taga vara på för dess ekonomiska fördelar, hvarför ock de 5 reservanternas förslag vid förra riksdagen framkom. Dessutom kunde tal. icke gilla deras äsigt som ansägo oss alldeles försvarslösa; hänvisande i detta afseende tal. till de olika äldersklassernas beväring äfvensom till vårt insulära läge, ur hvilken senare omständighet han hemtade anledning uttala önskan om en plan från regeringen till ordnande af värt kustförsvar. Grefve C. 6. Mörner hänvisade till hvad han förut yttrat och till reservanternas anmärkningar, hvilka gåtvo honom anledning att i likhet med den förre talaren yrka afslag på det k. förslaget. Man hade sagt det vara ofosterländskt att icke nu göra något för vårt försvar, men han förklarade, att han i detta lika litet som i andra fall böjer sig för dagens opinion. Frih. Bildt beklagade utskottets sätt att behandla frågan, emedan det i hans tycke hade bort framlägga ett motförslag. Han ansåg det visserligen godt och välatt utveckla det befintliga — här indelningsverket — men detta kan dock ej ske utöfver en viss gräns. Man kunde derför i stället antaga konskriptionssystemet, då man finge så stor arm man ville hafva, om man underkastade sig de derför erforderliga uppoffringarne. Detta tyckes utskottet hafva glömt, då det ej uppsatt något alternativt förslag. Det tyckes hafva betraktat frågan endast såsom en skattelindring. Han yrkade dertör återremiss. Gretve Henning Hamilton kunde icke heller gilla K. M:ts förslag, men lika litet öfverensstämde han med utskottets åsigter. Man kan visserligen grunda ett starkt försvar på allmän. värnepligt, men svenska folket torde ej vilja underkasta sig de derför nödvändiga uppoffringarne. Sjelfva den af K. M:t föreslagna värnepligtslagen anses ju vara en för stor uppoffring, och det mesta missnöjet vänder sig mot den derstädes bestämda långa öfningstiden, utan hvilken dock organisationen endast blefve en pappersorganisation. Man hade framhållit den allmänna värnepligten såsom ett medel till folkets uppfostran, och om detta medel förut blifvit tillämpadt, skulle icke ett sådant utskottsbetänkande som det nu föreliggande sett dagen. Hvad reservanterna angår, så hade just de framdragit de största bristerna i det k. förslaget, om de ock sedan förklarat, att dessa kunde undanrödjas på administrativ väg. Slutligen ville talaren inlägga en protest mot slutmeningen i utskottets motivering, hvilken mening bevisar brist på parlamentarisk takt och innebär blott en utgjutelse af personligt agg mot krigsministern. Talaren yrkade bifall till utskottets utlåtande med ogillande af motiveringen. Frib. v. Schwerin uppträdde till försvar för den allmänna värnepligten samt vårt försvarsväsendes byggande uteslutande derpå och yrkade afslag å den rop. Hr Momtgomery-Cederhjelm anmärkte, dels att soldaten redan i flera trakter anskaffas af befälet, och att detta torde blifva det vanliga förhållandet, om K. M:ts förslag antogs, dels att den långa tjenstetiden icke vore så farlig, då historien visat, att veteraner alltid varit de bästa soldaterna. Han medgaf, att lönen bort höjas för att få goda soldater, men han erinrade derjemte om det goda som förslaget innehåller, såsom tillökning af befälet och beväringsinstitutionens stärkande. Han yrkade bifall till K. M:ts förslag. Hr v. Ehrenheim instämde i detta yrkande. Han försvarade reservationen och uttryckte en farhåga att de, som yttrat sig om densamma, icke läst den riktigt. Han uppdrog derefter en jemförelse mellan de fem reservanternas förslag och det nu af K. M:t framlagda, hvarvid han anmärkte, att om man skulle såsom de förra bestämma, att rotehållarne skulle erlägga en ständig vakansatgift lika stor, som kostnaden för soldaten nu är, så skulle många flere stanna qvar vid det nuvarande systemet, än om K. M:ts förslig antoges. Hvad den kamerala sidan af saken angår, så tordrar rättvisan, att man en gång fixerar rustoch rotehållarnes börda, och det båsta beviset för, att detta varit omöjligt efter reservanternas förslag, är det, att man redan under diskussionen om detsamma medgaf, att det bästa vore att öfverlemna saken åt regeringen och läta henne lösa den svåra frågan. Enda sättet att komma rättvisan närmast är således att bestämma en maximisiffra. Talaren androg såsom bevis för nödvändigheten att fixera rustoch rotebållarnes afgift den omständigheten, att; man då ej behöfde befara att öka dessas börda, då man ökade indelta soldatens öfningstid. Hr J. M. Björnstjerna påvisade, hurusom, då det vore fråga om en reglering, det vore nödvändigt att tillse det denna bletve öfverensstammande både med rättvisa och billighet. Hvad beträffar den nu itrågasatta regleringen af rustningsoch roteringsbesväret, så sökte talaren visa, att den icke komme att tilltredsställa hvarken rustoch rotehållarne eller soldaten, äfvensom att den icke vore nödvändig för utvecklingen af den indelta armåen. I förra hanseendet framhöll talaren såsom hutvudsakliga skälet, att, under det en stor del rotehållare komme att göra betydlig vinst på denna reglering, en annan del deremot skulle finna sin fördel åsidosatt, hvilket förhållande komme att föranleda långt flera klagomål än som nu höras. Men derjemte blefve soldatens ställning rubbad, hans tilltalle till utkomst sämre; han finge i följd af den Järgre ötningstiden oftare lemna hemmet och öfverlemna detta ät hustruns och barnens vård, och, om denna icke kunde nöjaktigt presteras, finge han af sin lön, afsedd för andra ändamål, dertill bidraga. En annan vigtig omständighet vore, att den million, som statens tillskott vore beräknad till menligt skulle inverka på öfriga anslag under 4:de hufvudtiteln, som kunde komma ifråga. Talaren utvecklade vidare de skäl han, i sin reservation, mot det k. törslaget anfört och betonade ytterligare sin åsigt, att detta förslag rubbade sjelfva grunden för indelningsverket, hvilken ban dock anså nödvändig bibehålla, så länge nationen icke egde kraft att åtaga sig en så utsträckt värnepligt, att landets försvar derpå kunde byggas. Då samma tal. slutligen framhöll sitt ogillande af motiverna tiil utskottets förslag samt isynnerhet af det summariska sätt, hvarpå det affärdat den k. propositionen, nödgodes han likväl yrka afslag å densamma. . Hr Dbetrå fann det af K. M:t nu gjorda förslaget till arm6organisation hafva företräden både i mllitäriskt och ekonomiskt hanseende framför nu existerande förhållanden och yrkade derföre bifalltill detsamma. Beträffande de betänkligheter i vissa detaljer, hvilka han i likhet med de andra af Första kammarens reservanter haft mot förslaget, måste han känna sig pligtig låta den egna meningen vika, då det gällde det stora målet at ernående utat ett för fosterlandets frihet betryggande försvar. Hr 1ornärkjelm fästade sig hufvudsakligen vid det tillskott af staten, som vore nödvändigt för den nya organisationens tillämpning, hvilket tillskott han befarade kunna leda till konflikter de begge statsmakterna emellan. Yrkade atslag å den kgl. propositionen. Hr De Mor( upptog till besvarande åtskilliga af de anmärkningar, som blifvit i afseende å den föreslagna regleringen framställda. Beträffande särskildt det mycket klandrade ringa omfånget af den jordareal, som bestodes soldaten, fastade han uppmärksamheten på bestämmelsen i förslaget 8 2 mom. 2, enligt hvilken rotehällaren egde rättighet att i stället för penningar lemna jord af motsvarande afkast