Göteborgsposten – 4 oktober 1871, sida 1

Från Riksdagen. Vi meddela här efter Stockholms Dagbl. redogörelse för öfverläggningen i Måndags inom båda kamrarne rörande försvarsutskottets utlåtande angående den kgl. propositionen om landtförsvarets ordnande: I Första kammaren föredrogs, på hemställan af frib. af Ugglas, törst 2:dra punkten i utlåtandet, der utskottet afstyrker antagande af K. M:ts förslag till lag angående den allmänna värnepligten, samt i sammanhang dermed sjelfva det kgl. lagförslaget. Detta blef af kammaren utan egentlig diskussion oförändradf antaget. Endast några ledamöter, nemligen grefvarne Oscar och C. G. Mörner samt Lagerberg äfvensom hr v. Bahr yttrade i största korthet några vid föregående riksdag gjorda anmärkningar mot vissa paragrafer i förslaget, likväl utan att på grund deraf framstalla något yrkande om dessa paragrafers ändring eller förkastaude. Mot kammarens beslut reserverade sig grefvarne C. G. Mörner, Hen. Hamilton och G. Posse, frih. Bildt, hr Berg, grefve Hugo Hamilton, hrr v. Hofsten och Klingenstjerna, hvaremot hrr v. Koch, frih. Sprengtporten och hr Petrå förklarade sig gilla förslaget. Härefter föredrogs paragrafvis K. M:ts förslag till förordning angående förändrade bestämmelser i fråga om rote-och rusthällsinrättningen vid landtförsvaret och i sammanhang dermed utskottets i 1:sta punkten af dess utlåtande gjorda afstyrkande af detta förslag. 1:sta paragrafen af detta förslag, upptagen under rubriken Soldatrotehålletk har följande lydelse: Rotehållare, som, när soldat för roten skall antagas, förbinder sig att till honom utgöra löneförmåner i enlighet med hvad här nedan i Så 2 och 3 stadgas, skall icke derutöfver vara underkastad några utgifter eller besvär för soldathållet. Diskussionen i ämnet, som helt natnrligt kom att röra sig kring förslaget i sin helhet, öppnades af frih. 4. C. Raab. hvilken, på samma gång han erkände oss i många afseenden vara lyckligt lottade för att kunna försvara oss, likväl fruktade för följderna af den oenighet som splittrade oss då det gällde denna fråga, äfvensom att vi allt för mycket invaggade oss i hoppet om en evigt varande fred, om en ständig neutralitet. Tal. framdrog flera exempel på länder som nedgått från en hög maktställning, endast derföre att de i följd af deras försvarskrafters bristfällighet blifvit lekbollar för mägtigare staters intressen. Utskottets sätt att a priori förkasta K. M:ts förslag utan att såsom, enligt tal:s åsigt, dess pligt varit, framlägga ett förmedlingsförslag klandrades af talaren, som påyrkade en återremiss af punkten, om icke för annat, så för att uttrycka en opinionsyttring. Hr v. Geijer fann det äfvenledes hafva varit ntskottets skyldighet att afgifva ett förslag, som förenade de olika åsigterna om regleringen af roteringsbördan, och detta så mycket hellre, som lagen om värnepligten vid sistförflutne riksdag blifvit af begge kamrarne godkänd, samt det nu framlagda k. förslaget till sina grunder föga skilde sig från de fem reservanternas af Första kammaren vid sistnämnda riksdag afgifna förslag. En af de hufvudsakligaste anmärkningarna mot det k. förslaget ansåg talareu undanrödjas om man bragte det derhän att göra rustoch rotehällare i fråga om rotering likställiga. Tal. slutade med att yrka återremiss. Frih. Sljernblad förklarade sig biträda det beslut hvartill utskettet kommit, men icke på derför anförda skäl, enär utskottet, då det såsom oeftergifligt vilkor för värnepligtens utsträckning uppställt indelningsverkets upphörande, icke gifvit tillkänna att detta skulle ske mot fullgod lösen. Tal. framställde härefter de militära skäl han hade att anföra mot det k. organisationsförslaget. Till en början kunde man icke begära att den deri föreslagna stammen skulle kunna mottaga massan af värnepligtige och dernäst skulle, genom afgången ur stammen, icke tillräckligt befäl för krigsreserven erhållas. Såsom hinder derför uppgafs, dels sätten för den indelte soldatens anskaffande, dels den långa tjenstetiden, dels ock den omständigheten, att soldaten gjordes hufvudsakligen till jordbrukare och ej hade något intresse för förkofring i sitt yrke. Tal. fäste uppmärksamheten derpå, att vid en mobilisering vore behotvet af underbefal och beställningsmanskap så stort, att föga återstode af den indelta armen. Om nu denna stam skulle göras till befals