Göteborgsposten – 28 september 1871, sida 1

ÄR— MH (— rätter. Den gamla Sörresservicen var fortfarande der och äfven de med hans familjevapen stämplade silfvertallrikarne. Hans dotters toalett förorsakade honom inga utgifter; hon sörjde sjelf för densammas underhåll. Presten sörjde för hennes undervisning ; marquisen endast gaf henne danslektioner. Han var förtjust öfver Marions behag och läraktighet i alla riktningar, men särskildt beundrade han hennes dans. — Ack, om mademoisselle Deligny kunde so dig dansa, hvad hon skulle berömma dig! utropade han en dag i extas. Då vi bli rika igen, Marion, skola vi resa till Paris, och du skall se och beundra denna qvinna, som har de minsta fötter i verlden! — De minsta! upprepade Marion tviflande. Marquis de Bridal visade nu sin dotler för första gången den lilla rosenröda satinskon, som han med sådan pietet bevarat och så afvundsjukt gömt för allas blickar. — Mademoiselle Deligny har burit den, sade han något tvekande. Den unga flickan tog skrattande på sig skon. — Åh pappa, den är för stor åt mig! och den skulle ha varit mycket för stor åt