Göteborgsposten – 28 september 1871, sida 1

ledarekallet — en befattning som mot uträkning beredde srib. S. flera törnen än lagrar — under det att å andra sidan mången torde ha förvånats deröfver att hr Wallenberg så hastigt lemnade en gammal och van verkningskrets; men bäst är det för dem som kunna det. Kom så den urtima riksdagen. Genast vid början af densamma erfor frih. Stjernblad, utan tvifvel till sin stora förvåning, att ban nu icke ens kunde påräkna alla sina förut så trogna skåningar, och ändå mindre en majoritet bland Första kammarens samtliga ledamöter. I hvarje representantförsamling finner man alltid ett större eller mindre antal ledamöter, hvars åsigter ligga midt emellan de skarpast prononcerade partiernas ytterligheter. En sådan grupp benämnes ia plaine. Ett bufvuddrag som vanligtvis utmärker denna grupp är, att de maktegande för stunden utöfva stor attraktionskraft på densamma, men deremot tål denna grupp icke gerna någon ibland sig som är ens ett halft hufvud högre än mängden. Många som torde kunna räknas till denna grupp jublade högt, när det uppdagades att srih. Stjernblads inflytande nått sin kulminationspunkt. Jag är öfvertygad om att precist desamma äfven jublade när den konsiderationslöse hr Wallenberg fråntogs allt inflytande på utskottsvalen. Nu torde sakerna blifvit bragta på sin rätta punkt; ty nu är s. d. statsrådet v. Ehrenheim ledaren för Åa plaine i Första kammaren, och det torde således vara med honom, som ministrarne böra rådföra sig. Trogen mitt uttalande i början af detta bref, öfverlemnar jag till eder sjelf att draga elntsatserna af hvad jag anfört, äfvensom att bedöma hvar regeringen bör söka stöd, om den har för afsigt att vidtaga kraftiga åtgärder. Men derpå anser jag mig dock böra fästa er uppmärksamhet, att då hr v. Ehrenheim i sin egenskap af ledaren för la plaine medverkade till, att icke säga uppgjorde, vallistan på Första kammarens ledamöter i föravarsutskottet, så iakttogs dervid icke den behöfliga försigtigheten, ty i det vigtiga ögonblicket då det af regeringen framlagda arm6aorganisationsförslagets öde skulle afgöras i utskottet, befunnos två at Första kammarens ledamöter i detsamma hafva skilt sig från de öfriga utskottsledamöterna, och sålunda krattigt medverkande till förkastandet af det förslag som Första kammarens majoritet dock var enig om att understödja och just derföre varit ense om att frih. Stjernblad, emedan han var förslagets motståndare, icke skulle i försvarsutskottet insättas. Hvad man velat åstadkomma åstadkoms icke; men man ådagalade deremot sin oförmåga att frigöra sig trån konsiderationer, och beredde dessutom en ledamot tillfälle både att räcka en hjelpsam hand åt Andra -AOamme--ns ledamöter i utskottet ovu av komma på god fot med dem — på så god fot att han torde bli deras kandidat om och när krigsdepartementsportföljen blir ledig. (Forts.)