Göteborgsposten – 28 september 1871, sida 1

II. Åratal hade gått förbi sedan denna sorgliga dag. Många förändringar hade försiggått i marquis de Bridals slott. Revolutionen3 jättevågor hade rullat öfver hans hus, såväl som öfver Frankrike, och spolat bort största delen af hans egodelar. Af hans förmögenhet återstod föga; men han hade ännu qvar denna ensliga boning, några gamla trogna tjenare och sin dotter Marion. I början hade marquisen kämpat förtvifladt emot fattigdomen; men den grep honom fast i sin jerhårda hand, och så nödgades han fördraga den nästan på samma sätt som vi lida döden, hopplöst och i qvalfull slöhet. Han bodde nu i rummet med parisiska möblemanget, hvilket verkligen blifvit mycket urblekt. Liksom fordom sysselsatte han sig emellanåt inne på sitt rum med att beundra sina älsklingsporträtter från olika sidor och öfvade sig i hemlighet med dans. Folket sade att han ver från förståndet. Han hade dock valt andra timmar för sina dansöfningar, sedan Jean kallade honom till den döende marquisinnan. Ack, hvilket förspildt lif! Marquis de Bridal hade aldrig varit gourmand, och han råkade ej i misshumör derföre att han såg sitt bord besatt med de enklaste