Göteborgsposten – 26 september 1871, sida 2

ir den stäckes ej heller af oförnuftiga dogme och spetssundiga trosregler. Med full tillför sigt i detta fall ha vi afvaktat den daga an komst, som nu är inne, och vårt sinne fylle: af fröjd att saken omsider kommit dit hän De frisinnade i alla länder skola med sins sympatier och välönskningar följa de män, sem ej tvekat om att höja ljusets vapen mot sir egen maktlystna hierarki och tända reforma: tionens facklor, för hvilkas sken sekler gamla fördomar och vidskepelse och religionsmisebruk skola vika undan såsom höstmorgonens fuktiga dimmor för en strålande och värmande sol. DEL-SE-AEacO er 0 RK i Hå Rikskansleren v. Beust har rörande mötet i Salzburg afsändt en cirkulärnote till de främmande makterna, hvari bekrättas den mellan Österrike-Ungern och Tyskland återstälda vänskapen såväl som det mellan båda monarkerna rådande intima förhållandet. Noten framhåller vidare, att förhandlingarne i Gastein och Salzburg ådagalagt mdentitet i såväl intressen som sträfvanden och ledt till beslut om att gemensamt behandla alla uppdykande frågor i andan af den europeska fredens upprätthållande. Häri ligger intet, som kan på något sätt bota eller oroa en annan stat; resultatet af förbandlingarne erbjuder tvärtom alla andra en moralisk fredsborgen. Ingenting nyw har aftalats i Gastein och Salzburg, der blott en bekrättelse ernå.ts af den polit.k, som finnes betecknad i röda boken och i grefve Beasts tal inom delegationen. Äsfven surst Bismarck ha utfärdat en liknande cirkulärnote. Så kunna visserligen diplomaterna skrifva; men händelserna sjeltva kullkasta mången plan. Den förbittring, som med anledning af regeringens försök till försoning inträdt mellan de olika nationaliteterna, drifver törhållandena allt mera till en vådlig kris. Tyakarne i Öiserrike koncentrera nu sitt motstånd mot regeringen derpå, att de förneka regeringens rätt att gitva Böhmen en sådan ställving inom monarkien, att det blir ett sjelfständigt konungarike i stället för en provins. De göra sig skyldiga till brist på logik derutinnan, att samma kejserliga makt och myndighet, som emot czeckernas protester infört den nuvarande författningen, äfven kan mot tyskarnes protester upphäfva samma protester. Sakerna äro så bragta till sin spets, att regeringen tydligen måste antingen rufva öfver ett statsstreck eller ock ha ett förslag till kompromiss i fickan, hvilket båda parterna kanske kunna beqväma sig till att antaga heldre än att spränga monarkien. Tyskarnes våldsamhet kan visserligen gifva en skäl att tvifla på möj igheten af en kompromiss. Men det är likväl ett ofta af erfarenheten bekräftadt faktum, att ju häftigare man skrikit och urladdat sig i ord, desto fortare lägger sig uppbrusningen. Spraktålen blir fortare tröttkörd än den gamle tålige dragarekampen. Vi ha med förundran sett de tysk-österrikiska tidningarne med triumferanae glädje yttra, att ungrarne stode på deras sida och ekulle protestera mot hvarje rudbning i den närvarande författniogen. Vi erhålla nu också lösning på gåtan. Det tyska partiet hade till Pest skickat en delegation, som begärde upplysning af premierministern Ändrassy om den ungerska regeringens tankar. Ministern svarade som en diplomat, neml. mycket artigt men kallt, och utan att egentligen säga mera, än att det blott ålåg honom att bevaka Ungerns intressen, men ej att bianda sig i den andra rikshalfvans särskilda angelägenheter. Derifrån begåfvo de tyska delegerade sig till den mäktige DÖak, som ännu beherrskar det ungerska parlamentet. En del wienertidningar ha otbasunerat, att Dak ytirat sig till förmån för det tyska partiet. Detta påstående vederlägger Dåak nu sjelf i Pesti Naplo. Och andra Pesttidningar uttala öppet, att ÅHohenwarts ställning ingalunda är rubbad. Denna de ungerska statsmännens afhållsamhet borde bli af någon inverkan på tyskarne och skulle utan tvifvel bidraga till att stämma deras sinnen lugnare, om icke deras klagoskri funne alltför välvilliga ekoa i det öfriga Tyskland. Times berlmerkorresp. säger rent ut, att Bismarck ej kan länge vara döf, om han än vill, för denna uppståndna nationala rörelsen, utan kan tvingas att anse den nyvunna vänskapen med Österrike förspilld. ir ter erees 9 Från Frankrike skrifves, att regeringen träffat en ofvorenskommelse med det under Franska Bankens ledning stående consortum ef finansmän om betaloing ufkrigsskadesrsättningens sjerde halfva milliard i vexlar. Rothschild bar inbjudits att deltaga i denna affär med 150 millioner. D. 20 d:s börjades processen mot Rocheort. Med exredaktören af Lanterne stodo ians medarbetare Mourot och Henri Maret inör domarebordet. Mourot skildras som en obehaglig och frånstötande figur; Maret som i ir sjuklig, var efter vanan ikiädd en väl igenumu näppt, tjock ytterrock. Anklagelseskrilten 7 )eskyllade Rochefort och de andra tär att ha IL mAA vm UUE 2-— Av —