Göteborgsposten – 23 september 1871, sida 1

U—rtima Riksdags-Kaleidoskop-. III. Den 21 September. Inom riksdagen hafva de kungliga pro. positionerna i försvarsfrågan åstadkommit nå gra svallvågor, som väl förtjena att närmare betraktas. Sedan propositionerna förliden Fredag, efter fullbordade utskottsval, utan föregången diskussion i Första kammaren remitterats till särskilda utskottets bahandling. uppträdde påföljande dag först den alltid välmenande, men med hvad som föreslås ytterst sällan belåtne t. d. justitiekansleren v. Koch med några anmärknivgar rörande det kungliga förslaget. Han gillade ej det föreslagna medelpriset, resp. 80 å 100 rdr, för soldaternas bhtvaude aflöning, enär rotehållarne derigenom i åtskilliga trakter skulle göra en oskälig vinst, i andra trakter åter ej obetydlig förlust, allt beroende på det belopp hvartill soldatens aflöningsförmåner nu uppgå. I det bördiga Tjust och i trakten utom Stockholms tullar t. ex. skulle rustoch rotehällare, som nu betala 140 å 160 rdr i lön till soldaten, göra en vinst af 40 å 60 rdr, då deremot i fattigare trakter rotehålarne på den föreslagna löveregleringen skulle förlora, enär soldataflöningen der för det närvarande understiger 80 å 100 rdr. Den första anmärkningen är tvifvelsutan riktig, men jag har full anledning tro att den senare beror på ett misstag. Der soldatens aflöningsförmäner understiga 80 å 100 rdr, enligt gjord beräkning, föranledes det af den omständigheten att värdet af torpets atkastning för lågt beräknats. Förhållandet är i allmänhet så, att just i de mindre bördiga trakterna hafva rotebönderna, för att minska den aflöning som utgår i spanmål, tilldelat soldattorpet större jordområde, som successive uppodlats, och derigenom har soldaten af torpjorden erhållit en ökad inkomst, bvilken fullt ersätter den mindre direkta aflöningen. Men just der förhållandet är sådant, förspörjes den mesta klagan öfver det besvär som tillskyndas roten för tillhandahållandet af dragare för torpjordens brukning. Befrielsen härifrån och åtnjutandet af den jord som tillhört torpet, äro fördelar som tvifvelsutan villigt köpas af rotebonden imot erläggande af 20 å 30 rdr årligen. Hr v. Koch anmärkte vidare, att då enligt regeringens förslag soldaten hädanefter endast skulle erhålla, jemte lön, 80 rdr, stuga och ett jordland, blef bostället endast en backstuga och soldaten en backstugusittare. Emedan denna benämning antyder ett visst armod, så är den icke illa vald bär, om afsigten är att göra en föreslagen inrättning misskänd. Det är emellertid icke så fariigt med denna grupp af backstugusittare. Soldaten bar under tjeustetiden, hvad alla som tillhöra den arbetande klassen lifligt eftersträfva, ett