rågan. Msjoriteten inom kammaren hade begagnat sin makt vid valet af de lodamötor, it hvilka förtroendet blifvit uppdraget att handlägga denna fråga, och antagligen hade majoriteten insatt sina yppersta förmågor i utskottet. En ledamot i detta utskott (grefve Årv. Posse) kanske den, som i anseende till sin ställning i Andra kammaren intager det mest framstående rummet, har vid sista riksdagen sagt att det då afgilna svaret icke innebure sista ordet i frågan. Talaren gladde sig åt, att denne ledamot nu är i tillfälle bidraga till att detta sista ord nu må blitva utsagdt, och det kan nu vara tid att detta spel sker öppet, med korten uppslagna på bordet. Kan det kungliga förslaget icks bifallas, så är det utskottets pligt att säga hvad det andra är, som det vill sätta i stället. — Talaren slutade sitt anförande med en varm uppmaning till de itrågavarande personerna att så svara på den föreliggande frågan, att de derföre kunna ansvara och att det står i samklang med vår nationella ära och vårt fosterlands väl och framtid. Att hr Carl Ivarsson, frih. Ericson, hr Key och grefve Posse nu insattes i försvarsutskottet, torde ej böra anses såsom ett bevis på landtmannapartiets förtroende till dessa herrar, utan fast mera såsom en försigtighetsåtgärd. Då den förstnämnde vid sistförlidne riksdag under debatten om försvarsutskottets betänkande hade ordet första gången, yttrade han sig så aväfvande. att landtmannapartiet dermed fann sig högeligen missnöjdt, hvilket föranledde honom att längre fram under debatten åter begära ordet och mera bestämdt uttala sig; men äfven af detta yttrande sramgick att han icke var alldeles omöjlig, om skäliga lindringar i indelningsverket erbjödes. Grofvo Posse, frih. Ericson och hr Key yttrade sig då icke för försvarsutskottets förslag. Genom att nu insätta dessa fyra i utskottet har landtmannapartiet bundit dem vid sitt intresse och tvingat dem att redan i utskottet intaga en bestämd position. De måste obetingadt ställa sig på rotehållareintressets sida, elle: äfventyra sitt anseende inom partiet, För grefve Posse är det honom nu tilldelade förtroendet allt annat än behagligt. Hans ställning inom utskottet blir densamma som Simsons hos silisteerna. Han måste fastlänkad draga qvarnon, men filisteerna draga nog sörsorg om att hans bår aldrig får växa ut. Då jag förut omnämnt de tio skånska jordegarne i Första kammaren som bestämdt motsätta sig det kungliga förslaget, bör till dessa icke räknas kammarherren C. A. Trolle. Han skulle tillhört dem som ville antaga det; men vid riksdagens början hade underrättelse ingått, att han afsagt sin plats i Första kammaren, hvilken afsägelse dock icke skulle gälla för urtima riksdagen, utan törst för den in stundande lagtima riksdagen. En sådan atsä gelse, som grundade sig på en missuppfattning af riksdagsordningen, kunde ej kammaren godkänna, utan ansåg den som definitiv och redan nu gällande, hvartöre hr Trolle icke kunde intaga plats i kammaren.