Göteborgsposten – 22 september 1871, sida 1

från Ungern, der de finnas i sådan mängd, att de säljas för 2 kreutzer stycket. Liflig verksamhet råder för den stora verldsutställning, som skall egarum här 1873. Densamma skall anordnas i Pratern, der jag redan sett, om jag så får säga, början, neml. utstakandet af platsen för byggnaden. Hvad läget angår, kan väl ingen verldsutställning ha varit mera gynnad. Hvarken i London eller Paris fanns i närheten af de lifligaste qvarteren en plats med sådan utsträckning och med så natursköna omgifningar. Hufvudbyggnaden kommer att blifva underfär 950 meter (1 meter 3 fot) lång och platsen 2,330,631 qvadratmeter, under det Marsfältet i Paris var blott 441,750 qvadratmeter. Wien bar ett drygt arbete på sig i och för utställningen. Här måste nya gator anläggas, broar byggas etc. för den ofantliga mängd menniskor, som beräknas komma hit. Ett af det aldra vigtigaste är byggandet af hoteller och hus, emedan redan nu massan af resande upptager allt. Ett atorartadt aktiehotell är också under byggnad, och lära väl ett halft tjog sädana uppstå nästa år, dessutom skola c:a 150 nya hus byggas i närheten at utställningen. Det stora österrikiska Baugesällschaft, till hvars kolossala arbeten här i Wien jag torde återkomma, eger en mängd tomter i närheten af Pratern. För närvarande utarbetas ett storartadt projekt, enl. hvilket provisoriska byggnader med restaurationer skola upptöras, hufvudsakligen beräknade för mindre bemedlade främlingar. Frågan är äfven om att bygga dessa hus så, att de sedan kunna tjena till arbetarobostäder. Bristen på mindre våningar här i Wien är neml. ofantlig, och die Wohnungsnoth är ett stående tema. Bland de olika utställningsafdelningarne torde en, anordnad efter en plan af den framstående föreståndaren för Konstoch Industrimuseet härstädes, Falke, komma att bli af det största intresse, nemligen en Samlad utställning af den nationala husindustrien. Sådana föremål, som hos de olika nationerna förfärdigas i och för bemmet, dels för bruk i rum och kök, dels för folkdrägter och dels för prydnader, såg man äfven å pariserutställningen 1867, der isynnerhet de svensk-norska nationaldrägterna väckte uppseende. Men här är den egentliga atsigten med denna afdelning icke att visa det etnografiska eller till komstymen hörande, utan det praktiskt konstnärliga. Man har funnit, att dessa föremål, på samma gång som de äro förträffligt användbara i huset, äfven innehålla lika originela som enkla motiver, hvilka ofta kunna bidraga till att uppfriska och rikta vår moderna dekorativa konst. Trenne grupper komma att företrädesvis innehålla vätnader och spetsar, stickade arbeten och smycken m. m., en sjerde grupp möbler, flätade arbeten m. m. Verldsutställningen kommer naturligtvis att för Wien bli af största nytta och betydelse. Allt är redan i full gång, och intresset, som förut varit temligen slappt, stegras nu. Man vill vardigt täfla i arbetet med andra länder, och dertör verkas på alla kanter. I de flesta yrkesgrenar sökas dagligen arbetare, Dessa senare komma att ha stor nytta at allt detta äflande; ty bygnadsarbetena florera, offentliga anläggningar uppstå, täflande med hvarandra i smak och prydlighet. För skolväsendet har på senare tider gjorts mycket. För den mindre yrkesmannen och arbetaren har hittills föga uträttats; men på verldsutställningen kommer nu att läggas grunden till ett institut i samma väg som det af mig förut beskrifna centralinstitutet i Stuttgart och skall benämnas Atheneum. Friherre von Schwarte, ledaren af utställningen, har redan lagt grunden till den blifvande anstalten, i det han skänkt dertill en sedan år 1845 utvecklad samling, bestående af 500 band utställaingslitteratur, hvilken dock först kommer att begagnas till ledning vid pågående arbeten. Atven skola af alla de tryckta skrifter, som komma att strömma till utställningen, exemplar skänkas till denna anstalt. Österrikiska konstoch industrimuseet tillkännagifver, att industriidkare här på platsen kunna vända sig dit, emedan ritningssamlingarne inom konstindustriens alla grenar stå till sörtogande och ledning lemnas vid teckningar och utkast. Jag vill hoppas, att vårt kära Sverige, som var så väl representeradt i Paris, äfven här skall blifva det. Och böra de mindre industriidkare, som hysa planer härpå, i tid vända sig på samma sätt till de olika slöjdskolornas ledare, för att kunna genom dem erhålla de nödiga vilkoren för stilens renhet och på samma gång prydlighet. Kejsaren är naturligtvis utställniogens högste beskyddare och intresserar sig bfligt