Göteborgsposten – 22 september 1871, sida 1

du icke genom din nedslagenhet eller genom att undfly dem vill framkalla ens ett strömoln! Undvik ända till skuggan af mina sel, så skola äfven alla de olyckor, som förbittrat mitt lif, undfly dig! Michaöl höll sina blickar stadigt fästade vid golfvet, under detta tal, men striden inom honom varade icke länge, hans af naturen upphöjda och rena tänkesätt segrade öfver sjelfviskheten och han vände sina öppna, modiga ögon till sin farbror. — Du har rätt, gamle pröfvade vän, — jag stannar och jag skall i morgon vara en värdig deltagare i de andras glädje. — Gud välsigne dig, Michaöl! Var öfvertygad om att du i qväll återbetalar åt dina föräldrar en del af den sällhet, som jag röfvat ifrån dem. — — — Och nu godnatt gossar! — i nästa rum är bäddadt för er båda och der finnas äfven alla dina kläder och öfriga tillhörigheter, som du qvarlemnat hos Wäderbergs. På Söndagsmorgonen började bröllopsgästerna redan tidigt anlända. Bröllopet skulle försiggå sålunda, att vigseln skulle ske kl. 12 och derefter middag intagas i det fria, i björklunden nere vid stranden, som med sin jemna mark och täta skugga förträffligt egnade sig härtill. Den ena båten efter den andra lade till vid båthuset och landsatte allt hvad Åbo stad egde trefligt och skönt i viktu aliesäg. Välmående, pustande, trefliga pappor med dito mammor samt unga, glada, vackra döttrar, sirligt förda vid armen af hvarandras bröder eller ett och annat fram