Göteborgsposten – 22 september 1871, sida 1

ningsarbetena försvinna och de härigenom erhållna tomtplatserna till största delen försäljas. De härför inflytande medlen skulle anslås till en fond för försköningsarbeten och uppförande af offentliga byggnader. En inbjudning till täflan i afeeende då grundplanen utfärdades. En af de vigtigaste bestämmelserna var, att omkring hela den inre staden skulle anläggas en riageller quaie-gata, genom hvilken man med begagnande af de nybildade utmynningarne från staden kunde obehindradt komma från en punkt af staden till en annan och från staden till förstäderna. Den 31 Juli 1858 inkommo planerna, ej mindre än 85 stycken; d. 21 Sept. 1859 stadfästos den nya planen at kejsaren, och denna plan kan nu anses i det närmaste vara utförd. Byggnadslusten vaknade genast. Åren 1860—64 försåldes 140 tomter, hvilka genast bebyggdes, och de följande fyra åren afyttrades ungefär lika stort antal. Många korporationer, såsom Kiänstlergenossenschatt, Gesellschaft der Musikfreunde, Gartenbaugeeellschaft, Schriftstellerverein m. fl. erhöllo tomter dels till nedsatta priser, dels gratis. De flesta af dessa uppförda byggnader efter ritningar af sådana män som Teophilus Hansen, Förster o. a., och de stå nu praktfulla så till det yttre som det inre, utgörande prydnader för den sålunda förakönade kejsarstaden. Hufvudgatan eller, kanske rättare sagdt, boulevarden Ringstrasse är i alla afseenden storartad, men i en helt och hållet snnan genre än de nyanlagda boulevarderna i Paris. Under det att dessa senare löpa i snörräta linier och alla de jemna höga husen med sina balkonger äro hvarandra temligen lika, går Ringstrasse i vinklar, och de palatslika privata byggnaderna äro uppförda i olika stilarter och kolossala dimensioner, så att de ofta bilda hvar för sig ett helt qvarter. Så t. ex. är det midt emot Nya operahuset belägna s. k. Heinrich Hof ett ypperligt prof på den erkända talang, som den sedan lång tid tillbaka bär bosatte och högt värderade dauske arkitekten Teophilus Hansen besitter. Denna byggnad upptager ett helt qvarter, är 5 våningar hög och har å flyglarne samt midtelpartiet torn anbragta. I likhet med många nya byggnader härstädes, äro freskomålningar på guldgrund anbragta: å sidofagaderna bestå dessa at arabesker, blommor och frukter; å hufvudfacaden af figurer, målade af Rahl. Byggnaden gör ett verkligen imponerande intryck. Men nog nu om byggnadsarbetena. Adeln och den fina verlden äro till en del ännu icke återkomna från sina slott och resor. Fastän man derför nu ej ser så mycket eleganta promenerande och lysande ekipager, är lifligheten dock ganska stor. Fiakrar, spårvagnar och omnibusar korsa hvarandra i riklig mängd. De förstnämnda äro förtjenta af att bli pliktfällda bvarenda en för den oförlåtligt hastiga körseln. Ingenstädes, ej ens i Paris, har jag sett ett så vildt körande. Wien lär aldrig haft så många besökande främlingar som i år. Alla hoteller äro öfverfyllda. Orsaken härtill är väl den, att Wien skall för många ersätta Paris. Men detta kan Wien ej i många hänseenden, om jag jemför det med Paris sådant detta var före kriget. Konsten och indust:ien — men alla resande ha icke såsom jag dessa till hufvudfaktorer för sitt vistande — äro ej så starkt utvecklade i Wien, ehuru erkännas måste, att det gått framåt med jättesteg, isynnerhet i det som tillbör byggnadssacket. Deremot kan den nöjet sökande trämlingen trifvas här kanske bättre än i Paris, ty wienarnes lefnadsglada lynne och det i allmänhet gemytliga litvet här göra, att man snart känner sig hemmastadd. Vi ha här en herrlig väderlek med mild temperatur om dagarne; morgnar och qvällar äro dock ganska kyliga. Kl. 7 är det redan alldeles mörkt. Utwflykterna om Söndagarne — wienarnes hufvudpassion — börja lida mot slutet. Och ni kan lätt föreställa er, hvilken mängd af lustresande som under dessa dagar ila ut i de herrliga omgifningarne, deraf att endast i Söndags fjorton dagar Sydbanan ensam befordrade 36,480 sådana till Semering och mellanliggande stationer. På stationen i Wiener Neustadt hade på den dagen till kl. 12 midd. serverats 3000 par Frankfurter mit Kren (korfvar med pepparrot), wienarres favoriträtt. Frukttiden är nu inne. Vindrufvor köpas för 14 kreutzer pr 6. Hvad som mest torgtöres är dock meloner, hvilka ligga i stora högar hela tusentalen på torget och äro ofantligt billiga. En melon som hemma i Sverige betalas med 1 rdr fås här för 10 kreutzer. De komma