Göteborgsposten – 18 september 1871, sida 2

ves att utverka bättre. Jag räknar numera endast på, att E. M:t gör något, för att vi skola kunna omma så ärofullt som möjligt ur vår sorgliga belagenhet. General, svarade mig kejsaren, jag skall begifva mig kl. 5 denna morgon till det tyska högqvarteret och söka, att få konungen gynnsammare stämd emot oss. D. 2 Sept. kl. 7 på morgonen sammanträdde de franska generalerna i Sedan till ett krigsråd, hvars protokoll blifvit offentliggjordt. De beslöto, med afseende på den materiela omöjligheten i att ännu längre fortsätta kampen, att antaga de dem ålagda vilkoren. Kl. 10 begaf sig general Wiwpffen åter till det tyska högqvarteret, der han mötte kejsaren med hela hans svit; Napoleon III hade icke lyckats att få ett samtal med konungen af Preussen. -Sire, frågade generalen kejsaren, bvad har ni utverkat? — eIngenting, jag har ännu icke träffat konungen. — -å återstår för mig ingenting annat än att ordna grundvalarne för kapitulationen. — Generalen begaf sig till en salong, der allt redan var i ordning för det tragiska slutet. Grefve Bismarck, som uppskattade min djupa smärta, ville på ett smickrande sätt samtala med mig om vår armt och mig sjelf. Jag blef djupt gripen af denna uppmärksamhet. Jag gick deretter in i de gemak, der kejsaren befann sig och meddelade honom upprörd, att allt var atslutadt. H. M:t närmade sig mig med tårar i ögonen, tryckte min hand och omfamnade mig. Man väntade på min underskrift, innan man ville föra kejsaren tillsamman med konungen. Några ögonblick derefter sågo de båda hvarandra. Och med denna dramatiska upplösning hade katastosen vid Sådan uppnått sitt slut. Den franska armåön nedlade sina vapen; Louis Napoleon Bonaparte, som nu mera biitvit utan tron och krona, begaf sig till slottet WIihelmshöhe, der hans kongl. onkel JGme en gång på det yppigaste njutit lifveta fröjder. General Wimpsken for som krigefångo till Wurtemberg och fick efter fredsslutet sig åtor anförtroddt ett kommando i Algier. Medan han ännu befann sig i Tyskland, erhöll han från Napoleon III en inbjudniog att komma till Wilhelmshöhe, men han vägrade att emottaga densamma.