Göteborgsposten – 18 september 1871, sida 2

I England utbreder sig allt mera den radikalt demagogiska rörelsen. Så har i Cornwallis uppträdt en valkandidat vid namn Jenkins, hvars politiska trosbekännelse gränsar nära till kommunism. Han har vuunit ett namn genom en roman, som gjorde åtskillig lycka och i hvilken han berättar ett hittebarns historia. Jenkins är icke någon anhängare af de nuvarande ministrarne; han klagar tvärtom öfver, att England regeras af satsmän, som ständigt ha krampryckningar, och att framåtskridandet försiggår under politiska paroxysmer. Såsom landets onda framhäller han: en aristokrati, som eger jorden; ett ohållbart system af religiöst herravälde och en fabrikantkast, som flår arbetaren lefvande. Han påstår, att arbetarnes stadigt växande millioner sammankrympas mellan jordens monopol och kapitalets tyranni såsom mellan jernmurar. Medlen häremot äro: folkets rätt till den ouppodlade jorden, arbetets organisation, fri utvandring på statens bekostnad och en nedsättning i skatterna. Ärbetets organisation skall försiggå under statens ledning, och här har man kommunismen. Jenkins tal bar väckt uppseende. Bismarcks blad Nordd. alig. Zeit. manar de engelska statsmännen att icke öfverlemna sig åt en farlig likgiltighet. Bladet yttrar: AÄnnu sitter der ingen representant af arbetsklassen i det engelska parlamentet; men det sjerde mändet klappar redan starkt på de tillslutna portarne, och i samma mån som den gamla engelska konstitutioren mer och mer upplöses genom inskränknirg i eller afskaffande af privilegierna, växa älven det sjerde ståndets sträfvanden etter att tillkämpa sig del i lagst finingen.