Göteborgsposten – 12 september 1871, sida 2

———————— ——————— — knussla på en femtipenni mer om dagen för att göra dig till viljes. — Kanske icke heller på en hel mark, när det är för min skull och till egen fördel, sade Agneta och kysste honom. Den förträffliga mamsell Berg! hur väl hon redan lärt sig känna sin blifvande äkta man och hur ädelt hon begagnade sig af hans små svagheter. Tiden hade gått fort under deras prat och Strömliog återvände hem med lättadt hjerta och glad öfver att nu kunna vara den unge mannen till hjelp och det var mer än Jouhtea ens hade bedt honom om eller kunde ana. På utsatt tid infann sig Nichaöl punktligt och blef icke litet glad öfver herr Strömlings vänliga, obesvärade hjertlighet, hvilken icke kunde båda annat än godt för framgången af hans sak, hvilken, så obetydlig den än kunde tyckas vara, likväl för honom, i hans närvarande belägenhet, var af stor vigt. Noggrannt följande de instruktioner han erhållit af sin Agneta, framställde han sitt förslag till Michaöl på ett sådant sätt att denne knappt kunde annat än med nöje gå in derpå, isynnerhet som han ju äfven på detta sätt skulle komma många mil bort ifrån allt, som erinrade honom om den sista tidens sälla drömmar och svikna förhoppningar och dessutom, på ett sätt, som mera öfverensstämde äfven med hans karakter, skulle kunna förskaffa sig en liten reskassa, utan att låna, som han aldrig gerna hade gjort, ehuru ofta af sina små oständigheter tvungen dertill. (Forts.)