Göteborgsposten – 12 september 1871, sida 1

och de älskade hvarandra af allt hjerta, så som kärleken är beskaffad omkring det fyrtionde lefnadsåret. Hans lycka återspeglades i hela hans varelse, hans bodbetjerter, tyckte att han blifvit riktigt trefllig sedan han blef förlofvad och alla pigorne i qvarteret tyckte att momsell Berg vsr mycket afundsvärd, som fått den Åsöte herr Strömling till fästman. Det var redan på eftermiddagen, kunderna började alt minskas och Strömling ville just draga sig tillbaka in på sitt rum, beläget innanför kontoret och försedt med den oundvikliga lilla runda glasrutan på dörren, för att något hvila sig efter sina välsignelserika mödor, då dörren öppnades och Michaöl Jouhten inträdde. — Nå ee herr Jouhten, mjukaste tjenare! Hvad i all verlden har kunnat förmå er att komma in till 088, stackars stadsbor, i denna förskräckliga värme? sade han vänligt och räckte Michaöl sin hand. — Temligen vigtiga saker; svarade denne, skulle jag, utan att störa allt för mycket, kunna få tala ett par ord med herr Strömling? — Med mycket nöje, var så god och stig in till mig! Sedan de båda tagit plats och herr Strömling bjudit på cigarrer började Michaöl, icke utan svårighet och med någon förlägenhet; — Herr Strömling skall säkert finna mina ord besynnerliga och min begäran oförsynt, efter den korta bekantskap vi haft med hvarandra. Jag har visserligen haft alla möjliga skäl att vara nöjd med och tacksam för det hjertliga bemötande jag rönt hos herrskapet Wäderberg