Göteborgsposten – 9 september 1871, sida 1

romantik har dermed gått förloradt! Eldsvådornas romantik! Ack, det är nästan hädiskt att yttra något sådant, särdeles med den sorgliga händelse i tankarne, hvilken nyligen timat å Mösseberg. Tre menniskolif förspillda, ett helt vackert och dyrbart etablissement uppgånget i lågor ... en sorglig varning för framtiden i fråga om anbringande af värmeapparater i träbyggnader. Den som ej nyligen varit på Göteborgs Museum blir ganska angenämt ötverraskad, då han nu vid ett besök derstädes finner äfven den stora salen i öfversta våningen till venster om trappan inredd till tafvelgalleri, ett väl försedt galleri, hvari man återfinner ganska många gamla och goda bekanta från konstutställningen i Chalmersska slöjdskolan. Den historiska och etnografiska samlingen har blifvit flyttad en trappa lägre ner och der fått en både rymligare och lämpligare lokal. I midten af det nya galleriet äro myntkabinettets vackra och utmärkt väl ordnade samlingar uppställda i prydliga skåp, ofvanpå hvilka i glaslådor medaljsamlingen ligger i öppen dag för beskådaren. Dermed är dock ej sagdt att skatterna i skåpens inte äro fördolda för verldena öga, tvärtom, myntkabinettets nitiske och förokommande intendent är städse beredd ej blott att visa utan ätven att förklara de ganska rikhaltiga samlingarne, bland hvilka finnas flera :rara mynt och — vi tro nästan — åtskilliga unikor. I smårummen till höger om det gamla mälningegalleriet på andra sidan vestibulen är nyligen utställd en annan samling, som är egnad att ådraga sig den största uppmärksamhet. Det är minnesbladen i det album, som af en mängd nordiska konstnärer skänkts till Göteborgs Museum till minne af den stora konstutställningen härstädes 1869. Det är en högst intressant samling, oaktadt en stor del af bidragen endast bestå af blyerts-, kritoch pennteckningar, men mästarhanden framskymtar i de flesta och skänker åt den till formatet obetydliga papperslappen ett högt konstvärde. Samlingen innehåller äfven handteckningar och utkast af de berömda konstnärerna Vautier och Max Hess. Arrangementerna å la Tivoli å Lorensberg synas ha fallit publiken i smaken att döma at den stora freqvensen, som i förgår lärer ha uppgått till det för våra förhållande betydliga antalet af 14 å 1500 personer. Men den attonen stod också ett af Ämicis fyrverkeri på affischen. Detta var också ett bland de vackraste, som någonsin här blifvit afbrända, i färgprakt och omvexling kanske till och med öfvorgående allt, som i denna väg bär förut presterats. Särskildt torde i detta fall böra nämnas de båda pjeser, som på programmet benämndes: Transparent Globus med tvenne solar samt Ett stort bombardement med en kaprice med svärmare, bombetter och romans, Ej en enda pjes misslyckades och det lysande skådespelet aflockade den tätt sammanpackade åhöraremassan stormande bifallsrop och handklappningar. Parken var rikt och smakfullt eklärerad och stämningen tycktes i allmänhet vara den bästa — utom hos orkestern i teatersalongen. Deremot utförde en afdelning af Göta artillerireg:es musikkår med vanlig skicklighet och smak, efter ett väl valdt program, flera nummer i musikpaviljongen. Det engelska balettsällskapet tog sig onekligen bättre ut på Nya Teatern än på Lorensbergs temligen!skräpiga teater. Ehuru med undantag af Lillan och Minstan Wright detsamma är skäligen medelmåttigt, tro vi dock att dir. Fröberg funnit sin uträkning i att för ännu några representationer ha associerat sig med detsamma, hvarigenom publiken ännu en gång, oafeedt den koregrafiska njutningen, fått iakttaga det egendomliga förhållandet af åtta herrar och en dam i orkestern samt en herre och åtta damer på scenen. Fröbergska sällskapet, hvars repertoire hittills varit skäligen klen, inöfvar nu Gubben i Bergsbygden, dlayracs täcka operett hvars behagliga melodier klinga oss till mötes från våra barndomsminnen. Då hufvudrollerna i detta stycke innehafvas af sällekapets båda bästa sujetter: m:ll Fröberg (Clara) och hr Carlsson (Zozo) samt en särskild kor blifvit engagerad torde operettens utförande komma att motsvara ej alltför högt drifna fordringar. Bland de hittills gifna pjeserna har den muntra bagatellen Revolutionen i drifbänkenmest slagit an. Det är ett litet skämt, som framträder utan alla anspråk, men som genom en lekande dialog och nätta kupletter roar så mycket att man ej hinner reflektera öfver den temligen enkla handlingen. Stycket spelas raskt och lifligt, men också förekommer i detsamma endast en af sällskapets herrar, hr Carlsson, som i Skalmanders roll på ett ganska lyckligt sätt imiterar k. dramatiska teaterns mest framstående komiker. M:ll Fröberg är ypperlig som den lilla upprorsstifterskan och svärds-dansen lustig nog. Orkestern uppehålles af det lilla men utmärkta Beyerböckska kapellet på ett förträff. ligt sätt och till publikens stora nöje, ett nöje som dock står hr Fröberg ganska dyrt, enär han för hvarje teaterafton, utom afgiften till kapellet, får till br Chr. Frick, som med detsamma uppgjort kontrakt för hela sommaren, betala en ganska dryg afträdessumma, så att orkestern — summa summarum nio personer — lärer betinga den oerhörda summan af 125 rdr pr afton.