Göteborgsposten – 9 september 1871, sida 1

ströelser, som mest och bäst förena det nyttiga med det nöjsamma. D:r Elof Lindman bjuder i morgon afton å Bloms stora sal på en dylik förströelse, då han kl. 6—7 föredrager Strödda reflexioner med anledning af tidens oro och tidens kraf. Föreläsaren anser såsom tidens vigtigaste kraf — folkupplysning, det enda radikala medlet att frälsa oss från tidens stormar och som måste befrämjas genom en med nit och itver förbättrad folkundervisning, grundad på den kristliga sedelärans höga principer, utan att man bäfvar tillbaka för kostnaden. I våra dagar bör hvarje allvarlig och uppriktig belysning af denna fråga ega intresse. Dumboma gamla regel: ju enklare ju simplare lägger hvarje hushållsaktig begagnare af nutidens vigtigaste uppfinning: elektriska telegrafen, till grupd för sina telegramkoncepter; man uttrycker sig så kort som möjligt och vågar sig ogerna utöfver de tjugo lagstadgade ordens riksdalers-gräns. Dervid händer dock ej sällan, att den förargliga, men nödvändiga adressenhögst obehagligt inkräktar på den intressanta texten, till mycken hufvudbry och tidsödan för den ekonomiske atsändaren och besvär för telegraftjenstemännen, som understundom nödgas aftelegrafera snart sagdt antediluvianska ord. Man kan derföre tänka sig en dylik tjenstemans förvåning, då en dag ett telegram inlemnades, hvilket ej innehöll mer än tre (säger 5) ord: emottagarens namn och adress samt afsändarens namn. Med fingerade namn såg telegrammet ut så här: Andersson Göteborg. Pettersson. Telegrammet afsändes från Herrljunga jernvägsstation, vännen Andersson i Göteborg visste sålunda, att vännen Pettersson från Stockholm var på väg hit, det var allt som behöldes. Andersson mottog Petterson vid bangården med öppna armar och dito ekipage och på aftonen hade han för denne arrangerat en fin sexa på Lorensberg, vid hvilken naturligtvis vännen Lundström ej saknades. Ej fulli så lakonisk, men det oaktadt ej på långt när så upplysande är utanskriften på ett bref, som i förgår uttogs ur breflådan vid postkontoret: War utt Av den godheten åh gå till den flikan såm war hema när jag reste hon bor på konggatan. Åå, har du gratulerat herr X.? sporde en dag i veckan en person på Börsen en bekant. Gratuleorat? Till hvad? — Kors, har du inte hört det! — Ivilket? — -Han har jv blifvit bankdirektör... — Bankdirektör? Åh f-n; nå ja, det har jag ju alltid sagt, X. är en utmärkt affärskarl, redigt hufvud, klart omdöme .... si der står han, winsann, jag skall genast... — -Stopp, vänta lite... jag kanske bör tillägga.. — Tilllägga... hvad? — Jo, att han blifvit svensk direktör för... — För.. 2 — För — ostronbankarne i Liimsjorden och vid Fladstrand.