Tidskrifter. Af tidskriften Framtiden har Septemberhäftet utkommit, innehållande först en uppsats: Nyrationalismen och dess motståndare af utgilvaren, hvilken uppsats hkväl synes oss väl abrupt och ej innehäller den klara, genomtörda och framför allt humana bevisföring, som oftast bruka utmärka författarens artiklar i denna riktning. Anhängarne af det friare trosföreställningssättet böra icke göra sig skyldiga till samma fel som deras motståndare. Må dessa begagna sina vapen från hätskhetens rustkammare; det är vår roll att öfvertygade om att segren dock skall förr eller senare tillfalla oss, med lugn och klarhet i bevisningen vederlägga dem eller uttala våra meningar. Man vinner intet med sådana utbrott som t. ex. följande, framkalladt af det nordiska kyrkomötet i Köpenhamn: Alla den ortodoxa stridskonstens kända utvägar — de hättiga anklagelserna, det bittra, skadelystna förtalet, svärtandet af de icke-renläriges bevekelsegrunder, förvrängungen af deras ord och åsigter, det högtid.iga fördömandet af allt. deras görande och låtande i fråga om religionsangelägenheterna — dessa försvarsmedel, hvilka ihardigt anlitas wot hvarje enskild otrogen, torde nu komma att samverka på en enda punkt, i akt och mening att, medelst en afgörande explosion, med ens spränga den rationalistiska Åstormkolonnen i luften. Det frihetssinnade religions-, ja, reformationssträfvandet behöfver sannerligen icke dylika beskärmelser, och vi förmoda, att den varmhjertade och för sin tro brinnande förf. ej skall en annan gång glömma romarens visa tänkespråk: In medio consistit virtus. — Den näst följande uppsatsen är af P. A. Gödecke och har till titel: Om Bernhard Elis Malmström såsom menniska och skald. Denna uppsats, som ursprungligen varit ett föredrag, är med stor talang skrifven och bär alltigenom vittne om en pietet, hvilken visar, hvad intryck den hädangängne skalden kunde utöfva på den för det sköna intresserade ungdomen vid universitetet, der Gödecke var en af hans lärjungar. Fört. upplyser om, awt ett jordiskt ideal verkligen funniis för Angelikas skald, nemligen Rosalie Augelika Wilhelmina Dalman, en syster till den bekante politiske skrittställaren W. F. A. Dalman. De lekte som barn tillsamman, men skildes åt vid åtta års ålder, hvarefter Malmström ej åiersåg henne förrän på en gymnasisibal i Strengnräs. Hon var då sexton är och en vullkomlig skönhet. Ett år derefter låg hon på bår. Men den smärta, den sjuttonårige ynglingen dervid kände, gömde han inom sig, tillsdess att densamma åtta år senare luttrad, renad och upphöjd gaf sig luft i den herrliga dikt, som ensam skulle varit nog att göra hans rykte såsom skald. Man kan således säga, att den Angelika, som fanns för skaldens själ, då han, åtta år efter Angelika Dalmans död, skref sin ljutva dikt, var hvarken en verklig eller en blott drömd älskarinna. Han hade säkert aldrig slutit henne till sitt hjerta. Hon stod för hans minne till hälften såsom ett barn, till hälften som en qvinva, hon fanns till uti hans inre verld såsom en ljuf, nästan ötverjordisk jungfruk. — På denna uppsats följa: Nyare statistik af E. V. Montan och Politiska betraktelser. — Om möjligheten af fredens bibehållande i Europa, af —t—, hvilken senare uppsats är af en så dimmig beskaffenhet, att vi måste uppgifva tanken på att följa för!:s utveckling af ämnet. Vidare innebåller detia häfte: Bokanmälningar; Suödda meddelanden (intressanta småbitar) och en väl sammanställd Månadsöfversigt af ugitvaren. Af den synnerligen omsorgsfullt och för sitt syfte ändamälsenligt redigerade tidskriften Läsning för Folket ha vi mottagit at den nya följden 3:dje bandets 2:dra häfte, innehållande följande uppsatser, af hvilka hvardera är både undervisande och läsbar: Då Sverige var i dödsfara, af C. G. Starbäck; Skördarne i Sverige och deras verkningar, af J. Hellstenins; Svenska kyrkor i forna tider, I., af G. Upmark; Om sockenbibliotek; Solgrandet. Litterärt. Utgifvandet af Samlade ärbeten af August Blanche fortgår ganska raskt, och har redan trettonde bäftet utkommit, utgörande slutet af andra seriens första del. Detta häfte innehåller de bekanta, aldrig vissnande komedierna: Magister Bläckstadius; Stockholm, Westerås och Upsala; Rika Morbror och En födelsedag på Gäldstugan, jemte skådespelet Läkaren. Vid en blick på den anmälan, som förekommer å sista sidan af häftets omslag, ha vi tyckt oss finna, att utgifvaren icke tänker att intaga i samlingen åtskilligt af hvad som flutit ur den hädanJmåNnones BHenna fasfän dat jake hör dar gal