Vid 1870 års riksdag framträdde plötsligt ett parti, som under nägra veckor ådrog sig en viss uppmärksamhet i Andra kammaren. Det bestod hufvudsakligen af ett antal nyvalda ledamöter, som i ungdomligt öfvermod trodde sig skola spela en stor roll genom att införa en ny grundsats vid behandlingen at en vigtig fråga. Den grundsats de ville göra gällande var dock icke ny; den hade länge, dock utan framgång, drifvits af Andra kammarens alltmera bräckliga ålderspresident, men hvilken just genom det sätt hvarpå han drifvit den, förlorat ända till skymten af betydenhet och värde. Ständigt yrkande att staten icke direkt skulle taga befattning med jernvägsbyggnader, utan öfverlemna dessa åt den enskilda omtankan, hade han dermed endast vunnit att representationen uttröttats med profetior som icke gingo i fullbordan och med kalkyler som jäfvades af erfarenheten. Hans åskädningssätt upptogs nu af en liten grupp, som trodde sig kunna med framgång påyrka att östra och norra stambanorna icke för statens räkning skulle utföras. Detopraktiska i ett sådant förslag var dock uppenbart. Medlemmarne 1 denna grupp fingo benämningen nihilister, enär de ville vägra alla anslag till jernvägar och endast bevilja låneanslag som skulle öfverlemnas till den enskilda omtankans förfogande. De fingo i hr Hedin en talangfull, men icke ihärdig målsman, men han insåg ganska snart att nibilismens program icke var hällbart. Det hade också icke den ringaste inverkan på besluten om de begge stambanornas uttörande. Man antog då att nihilisterna, såsom eådana, skulle hafva afsomnat, då de i medlet af April månad förlidet år åter väcktes till lit — i Dagens Nyheter, när statsutskottet skulle börja handläggningen af jernvägsfrågorna. Att väckelseförsöket utgick just från nämnde tidning, bevisade att Andra kammarens ålderspresident hade sitt finger med i bestyret. Man fick veta af Dagens Nyheter för den 14 April, att nibilistpartiet ksom mycket annat stort utvecklades i tysthet; att det ordentligt till dopet befordrats — i den ena statsmaktens närvaror; att det således kunde anse sig som ett heligt, kristeligt samfund, som genom döpelsens bad blifvit delaktigt af alla de andliga och lekamliga förmåner detta förlänar, såsom medborgerliga rättigheter, syndernas förlåtelse, uppståndelse från de döda och ett evinnerligt lit:; att partiungen, som före döpelsen fört ett tynande lif, erhöll genom densamma nya kratter och utvecklade sig under sin goda ammas (Dagens Nyheters) moderliga vård, lik den unge Simson, i styrka och mandom samt blet till en skräck för alla filisteer. Men hvad hände då? Jo — upplyste Dagens Nyheter — partiungen, alldeles såsom Gamla testamentets bjelte, sveks och klipptes af den, på hvilkens knä han tryggast trodde sig kunna luta sitt hufvud.) Efter en så bjertslitande skildring af nihilismens medömkansvärda öde, torde man antaga att den skulle hafva dött. Men nej — bedyrade Dagens Nyheter i medlet af förliden April månad — nihilismen är icke död, hon har blott slumrat en stund för att, vär vid blifver, så mycket ungdomsfriskare uppstå i en föryngrad och förädlad gestalt, ty hon är ju delaktig i löftet om uppståndelsen och lifvet; hon skall, en ny reformator, på den allmänna välmågans grundval upptöra ett herrligt tempel, under hvars höga hvalfbågar sedligheten och upplysningen skola fira sin gudstjenst. Detta äckliga ordsvammel hade en positiv verkan. Dagens Nyheters uigjutelser kastade ett så förkrossande åtlöje ötver nihilismen, att då den skulle (vid jernvägsfrågornas behandling i Andra kammaren) börja sin bebådade gudstjenst, så inställdes den, och ingen enda nihilist afhördes — icke ens hr Hierta sjelf, då kammaren utan diskussion beviljade såsom gåfva ett högst betydligt anslag till det bolag som kommer att bygga Wexio-Karlskronabanan. 1870 års vihilister antogo också vid 1871 års riksdag en annan benämning, venstern, utgörande Andra kammarens mest prononcerade demokrater. Detta parti hade bort föra en oförsonlig strid med landtmannapartiet, hvars flertal egentligen är ett bondeparti, som endast söker sin Sören Jaabeck och då denne är fun) Hvem Dagens Nyheter här egentligen menat med den som svek partiungen, har varit föremål för olika gissningar. Hr Hierta kan ej gerna menas, wed hänsyn till hans oafbrutet förtroliga ställning till och obegränsande inflytande på nämnde tidning;