Göteborgsposten – 7 september 1871, sida 1

Men lämpligare torde dock denna artikelserie ej kunna afslutas än genom att kasta några blickar på partigruppsringarne vid sistförlidne riksdag, äfven derföre att vi sannolikt skola återfinna dem, i det hufvudsakligaste oförändrade, vid den snart sammanträdande. Redan tillförne har framhållits att inom vår representation icke utbildat sig några partier i högre mening; måhända hafva tidsomständigheterna icke påkallat några sådana, eller kanske att icke jordmånen hvari de skulle frodas var lämplig. Det vissa är, att de försök som gjorts att konstruera inflytelserika partier icke haft framgång, troligen emedan de befintliga partigrupperingarne icke hvila på någon politisk grundval — det första vilkoret för hvarje riksdagsparti som vill vinna styrka, fasthet och inflytande. Det är således oegentligt att begagna epitetet parti, då man talar om de befintliga grupperingarne inom vår representation; men då detta ord blifvit användt och vunnit en viss häfd, torde det äfven framgent tå begagnas. Den grupp inom Andra kammaren, hvilken redan vid 1867 års riksdag tilldelades — men icke sjelf antog — benämningen intelligenspartiet bibehöll vid sistförlidne riksdag samma aktningsbjudande ställning som under de föregående riksdagarne. Äfven partiets motståndare kunde ej förneka detsamma en högsinnad fosterlandskärlek, mångsidiga och grundliga studier, stor sakkännedom i alla de frågor som utgöra föremål för representationens behandling, stor parlamentarisk förmåga och parlamentarisk takt jemte frihet från det egoistiska maktbegär som så ofta har fört de andra partierna på afvägar. Då under det nya stateskickets första period landets ekonomiska ställning visade sig bekymmersam, och landtmannapartiet begagnade tillfället att framställa den nära nog säsom förtviflad, men utan att förmå anvisa huru den skulle i verkligheten kunna förbättras, och i sin handfallenhet visade sig benäget att åter antaga statsekonomiska satser som redan länge befunnits både föråldrade och skadliga, så förlorade intelligenspartiet icke ett enda ögonblick modet utan manade till lugn och besinning och bekämpade med statsmannavishet den reaktion för hvilken framtidsmännen i sin fåviskhet arbetade, drömmande om att derigenom komma till makt och inflytande. Emedan intelligenspartiet aldrig hyst den riogaste åtrå att ur sina leder uppställa någon minister, har detta parti utan tvekan kunnat understödja den befintliga ministörens framställningar och förslag, då de befunnits för landet nyttiga; men annars icke. I senare fallet har detta parti öppet anfört skälen för sin vägran — skäl hvars giltighet blifvit erkänd; men dervid har aldrig begagnats de skarpa ordalag, som så gerna anlitas af dem hvilka nödvandigt förmedelst sin opposition vilja väcka uppmärksamhet för egen del. Då vid 1870 års riksdag dechargebetändet begaguades till uppslag för en ministerkris, som grundades på en intrig i hvilken personer deltogo, hvilka derifrån bort afhålla sig, så var det från intelligenspartiet som intrigen frimodigt blottades, till gagn för det konstitutionella statsskicket. Detta parti böll icke och behöfde icke hålla några sammankomster i sådant syfte som de andra partierna alltsom oftast nödvändigt måste tillvägabringa dels för uppgörande af operationsplaner och dels för de nya kombattanternas undervisning och inöfvande. Med ett så odiöst arbete behöfde det förstnämnda partiet alls icke befatta sig och då inom Andra kammaren de i riksdagsordningen föreskrifna valen till utskott och andra befattningar skulle förrättas, uppgjordes intelligenspartiets vallistor af några tå medlemmar af nämnde parti. Dessa listor voro alltid så uppgjorda att kammarens i det allmänna för redbarhet, kunskaper och erfarenhet bäst ansedda män togos i anspråk utan hänsyn till det parti hvartill de hörde, och just derföre var det en heder för dem hvars namn på dessa listor förekommo. Det är klart att ett parti som icke eftersträfvar makt och som icke har några utmärkelser till sitt förfogande, icke kan vara särdeles talrikt i Andra kammaren, men jag föreställer mig att det icke skall upphöra eller försvinna. Ett visst antal intelligenta män i högre mening torde väl alltid få plats i Andra kammaren, och ju större detta antal är, desto bättre är det utan tvifvel för landet. tv