Göteborgsposten – 7 september 1871, sida 1

I finska Skärgården ). Originalberättelse af Adalbert Lamberg. — Han har troligen varit mycket olycklig, den stackars gubben, och tycktes ännu vara det, när jag lärde känna honom; så grubblande och fåordig blef han ibland, fortsatte Anna, men nu på en tid, allsedan han blef närmare bekant med er, är han helt annorlunda och i dag, när han kom hit var han sjelfva glädjen och munterheten, kallade mig för sin lilla patronessa och hvad det allt var för ståtliga namn han gaf mig. — Äfven mig förekom han de första dagarne så sorgsen och betryckt, men sedan dess måtte något särdeles lyckligt ha inträffat, isynnerhet på allra sista tiden, ty han talar sjelf om sin lycka och det synes också på honom, att han nu är nöjd med sin verld. — Jag skulle bra gerna vilja veta hvem och hvad han egentligen är, ty icke är han den, som han ger sig ut för. Iar aldrig du, Michaöl, som redan är på så intim fot med honom, kommit undefund med något i detta ofscende? frågade magistern. — Icke mycket, men han har åtminstone sjelf halft erkänt att han icke uppträder i sina egna kläder, om jag