Göteborgsposten – 6 september 1871, sida 1

—vår herrs karinno, menar jag, förlåter dig för denna enda gång och räcker dig i nåder sin hand att kyssa. Se, här! — Nej visst inte! svarade Anna och drog undan sin hand; hvem har gifvit magistern tillåtelse att befalla öfver min hand? — Kyss den sjelf i stället, efter som ni anser det för ett straff, tillade hon skrattande och räckte fram sin lilla hand. — Blommornas, dufvornas och vår huldrika drottning! Tillåt din tjenare att trycka en ångrens och tacksamhetens kyss på din sköna hand! sade Michaöl med patos och föll på knä och Utopixus följde hans exempel. Der lågo de nu båda två på vägen, under det att Anna skrattade af hjertans lust. — Nå, se der han I båda två, sade hon och räckte en hand åt hvardera. — Gubben på Airismaa är redan här i dag, fortsatte hon, sedan de båda slafvarne stigit upp; han sitter der i lusthuset oah dricker kaffe med faster och farbror. Det är en besynnerlig gubbe, den der Hiljanen och hvad folket har mycket att prata om honom. .. — Folket är enfaldigt och han är en gammal god och hederlig man, sade Michal. — Det tror jag helt säkert, ty annars skulle icke barnen hålla så mycket af honom och trifvas i hans sällskap; och icke heller ni herr Jouhten, (Forts.)