Göteborgsposten – 6 september 1871, sida 1

det af d:r Lindström vid föregående rättegångstillfälle inlemnade skriftliga svaromål, och skreds derefter till val af jury. Till ledamöter deraf utsågos: af käranden hofrättsrådet C. J. Schöning (utesluten af svaranden), kammarrättsrådet J. A. J. Liljenstolpe, aktuarien gretve A. T. G. Oxenstierna och sekreteraren i Krigshofrätten J. A. Wallensteen; af svaranden kommersrådet J. Sjöberg, häradsh. R. Carln, kgl. sekret. W. F. Dalman (utesluten af käranden) och departementschefen E. A. F. Lindencrona; samt af rätten generallöjtn. J. M. Björnstjerna (utesluten af svaranden), medicinalrådet O. F. Hallin, kommendör P. E. Ahlgren, grosshandl. A. Glosemeyer och sabriksidkaren Ph. Behrling (utesluten af käranden). Juryn sammanträder Thorsdagen d. 15 d:s. Stadskomministern i Eskilstuna J. Bergholm har väckt tryckfribetsåtal mot ansvarige uigifvaren af Nya Eskilstuna Alleh., E. Oberg, tör en i dennes tidning N:o 61 förekommande uppsats, hvari den förre vid utöfningen af sin presterliga tjenst beskylles för obarmhertighet och smkenhet. Ehuru det faktum, säger Eskilstuna tidn., som utgjorde grunden för denna beskyllning, att nemligen hr B. efter förrättandet af ett barndop af den fattiga modren uttagit 25 öre, framträder i ett helt annat ljus efter den af v. pastor Björkman i N. E. A. afgifna förklaring, att komminister B. dervid blott handlat i enlighet med ett kyrkostämmobeslut, som stadgar att för hvarje barndop skall betalas 25 öre, som delas mellan kyrkan och de fattige; har dock utgifvaren af N. E. A. ej funnit sig föranlåten att återtaga den meddelade uppgiften medelst någon ursäkt för sitt förhastadt fällda omdöme. Målet förevar inför rådhusrätten d. 28 Aug., dervid hr Oberg inlemnade en försvarsskrift, men uppsköts till Måndagen d. 11 Sept. Lunds stifts prestsällskap hade i Tisdags i förra veckan sammanträde i Lund under ordförandeskap at stiftets biskop d:r Flensburg. Af de vid mötet förda förhandlingarne må följande framhållas: Diskussionen öfver frågan om de fordringar, som i Folkskolestadgan 10 ställas på presterskapet, och huru de böra uppfyllas inleddes med ett refererande föredrag af kyrkoh. Sam. Cavallin. I ämnet yttrade sig dessutom prof. Warholm, kyrkoh:ne Mauritzson, Welinder, Bring, B. Andersson, stadskommin., Humbla, prostarne Herslow, Simonsson, Qviding och Lindfors. Några talare ansågo antagligast, att kolkskolestadgan i nämnde 8 mom. 1 meå uttrycket — — esamt sjelfva genom undervisning, förklaring och tillämpning göra de heliga lärorna lefvande i barnasinnet vill ålägga presterskapet ett omedelbart deltagande i meddelandet af religionsundervisning inom folkskolan. Till stöd härför betonades uttrycken sjelfva och undervisning, hvarjemte erinrades, att ett dylikt presterskapets deltagande vid tiden för folkskoleväsendets första ordnande i vårt land måste i anseende till dåvarande folkskolelärarnes ringa förmåga särskildt beträffande meddelandet af religionsundervisning hafva ansetts vara af behofvet mycket påkalladt. De fleste, hvilka i frågan yttrade sig, förklarade sig deremot vara af annan mening utaf flere anförda skäl. Man måste skilja emellan skollärare och själasörjare: pastor har att äfven i förhållande till skolbarnen vara själasörjare, det är härom det omtvistade stycket handlar, något som särskildt antydes genom uttrycket göra de heliga lärorna le:vander; sådana i sammanhanget förekommande uttryck som så ofta deras öfriga embetsåligganden medgitva jemte tanken på, huru många presterliga förrattningar alldeles icke kunna på förhand på tiden bestämmas, skulle föga rimma sig med tanken på ett omedelbart deltagande i meddelandet af undervisning inom skolan, enär sådant måste tänkas ske på bestämda tider enligt på förhand uppgjordt schema, o. s. v. Af denna mening förklarade sig äfven biskopen vara, men erinrade, att ifrågavarande 5s uti mom. 2 ålägger presterskapet ett visst deltagande i den uppväxande ungdomens undervisning. I fråga om lämpligaste sättet för fullgörandet häraf, så vidt fråga är om religionsundervisningen, äfvensom för fullgörandet at den skyldighet, som de omtvistade orden i mom. 1 äfven med den uppfattning af dem, hvilken flertalet af de närvarande ansett vara den rätta, ålägga presterskapet, ville han till det bästa anbefalla den redan i det inledande fördraget föreslagna och derpå at flere talare förordade utvagen att om Söndagarne anställa kristendomsförhör med den närmast intill konfirmationsåldern varande delen af den uppväxande ungdomen. — Rörande frågan om Bibelförklaringarnes lämpligaste inrättning och anordning hölls af kyrkoherden Colliander ett inledande föredrag, hvilket liksom en derpå följande kort diskussion hutvudsakligen framhöll bibestörklaringens från predikans åtskilda beskaffenhet i följd deraf, att den förra väsendtligen afser åstadkommandet af en allt mera djup och vidsträckt insigt i Guds eget ord. Ur detta bibeltorklaringens mål bestämmes hennes inrättning och anordning. Hon bör icke välja till föremål spridda skriftställen, utan hålla sig till en af den hel. skrifts böcker åt gången, tills den medhinnes, och så mycket möjligt är, betrakta hvarje stycke deraf såsom en del af hela boken samt slutligen städse afse en möjligast fullständig öfversigt af hela den heliga skrifts innehåll, nya testamentet först och främst, men dernäst äfven de vigtigare delarne at samla testamentet. Vårdslös gäldenär. Handl. A. E. MalmlIvist i Kristianstad har af derv. rådhusrätt gamle oförarglige studenten och I —vår her