Göteborgsposten – 5 september 1871, sida 1

personer, innan det aristokratiska Nådendal ännu blifvit en sådan farlig medtäflare för den öfriga kusten och skärgården. Här hade också någongång varit stora kalaser och andra större församlingar, då detta var den enda dertill passande lokal på ön, som mot kontant erkänsla kunde dertill få begagnas. Derinnavför var den lilla kammare belägen, som Hiljanen bebodde; genom det enda fönstret åt norr hade man utsigt öfver de gulnande åkerfälten och en del af Mahila-fjärden syntes mellan björkarne. Det var nog högt beläget trån marken för att icke tillåta nyfikne att i förbigående se in i rummet. Här skulle nu alla dessa föremål finnas, som så rotade nyfikenheten, men hvad man der fana motsvarade iogalunda hvad man väntat. Det var helt vanligt och tarfligt möbleradt, men öfver den rödmålade sängen hängde ett fruntimmersporträtt, bröstbild i naturlig storlek och infattad i en dyrbar förgylld ram. På det stora uppslagna bordet lågo en mängd böcker på flera olika sprak, isynnerhet engelska, poesi och prosa om hvartannat. I ett hörn stod en stor modell till ett kinesiskt fartyg, konstigt arbetad med elfenbensinläggningar och bemannadt med kinesiska menniskofigurer. Pa väggarne häogde åtskilliga vapen af besynnerlig form samt ett stort, gammaldags guldur, med en lång kedja af samma metall och många andra dylika saker af både inre och yttre värde. (Forts.)