Göteborgsposten – 31 augusti 1871, sida 1

äfdelningen såg jag mest unga, prostituerade lickor; men jag påträffade der äfven en stackars dalkulla, eom, öfverkommen hit till landet för ej så längesedan, blitvit anklagad för stöld från sitt husbondefolk, som häller boarding house. Min ledsagare sade sig vara fullkomligt öfvertygad om, att hon blifvit orättvist beskyld och att hon således snart skulle bli ställd på fri fot. — Med anledning at min förfrågan om här funnes några flera af mitt folk inneslutna, visades mig en norrman, som efter att en längre tid ba hållits häktad tör stöld samma dag gjort ett försök att afhända sig lifvet och hvilken nu låg der beröfvad alla kläder utom byxorna. En annan, en svensk vid namn Charles Roback och bekant såsom en af Scandinavian Emigrant Agencys djerfvaste runnare, satt der ätven, och sitter der ännu, för en stöld af jernvägsbiljotter. Till detta fängelses vaktpersonal, som hvad antalet beträflar är helt obetydlig, räknas en svensk, hr Stoen, hvilken jag af många hört berömmas såsom särdeles verksam, när det gäller att med råd och dåd bistå dem af hans landsmän, som ärb nog olyckliga att bli intörda här, anklagade eller misstänkta för något brott. Fängvaktarne äro otta nog utsatta för fångarnes brutalitet, isynnerhet när en eller annan af dem lyckats tå i sin cell insmugglad en flaska whisky, och detta inträffar icke så sällan, tack vare den frihet de besökande ha att utan vittnen närma sig fången. Under ruset uppstå då slagsmål och gral i cellerna, och när vaktmastarne så gå att skilja de stridande åt, råka de ofta ganska illa ut. — Det hände sig för en tid sedan, så har mr Stoen berättat, att en fånge, som tillåtits att for en stund vistats i korridoren, passade på tilltälle att öppna alla gaskranarne i det af vaktbetjeningen begagnade vater closet samt sedan väl tillsluta dörren, Ett par timmar derefter infaon sig der en af vaktarne med ett ljus i handen. Explosion intraffade naturligtvis och skadade den unge mannen på ett högst ohyggligt sätt. Det är tanken på och udörandet af dylika dåd, några af Amerikas silantropiska författarinnor, som ofta besöka fangelserna, föresatt sig att fördritva och förebygga genom utdelande af moraliska skrifter. Men de borde väl törst se till att tången förunnades tillräckligt at ljus för att kunna läsa, om han annars vill det. Man har sagt mig, att jag ej får bedöma Amerikas fångvärdssystem efter hvad jag sett af detta fängelse. Vid de större straffoch arbetsfängelserna lär en helt annan och bättre ordning vara rådande. Och alldenstund denna försäkran gifvits mig af erfarna och trovärdiga personer, vill jag taga rådet i akt, härmed i min ordning bedjande Göt.-Postens läsare icke bestämma sitt omdöme förr än jag hunnit besöka och hemsända en kortfattad beskrifning ötver ett c:a 50 mil häritrån beläget storartadt fängelse, hvilket, så har man lotvat, det skall tillatas mig att undersöka så noga jag önskar. Rörande den i mitt förra bref omtalade affären, genom hvilken en svensk vid namn Andersson för ett år sedan blifvit lurad på 525 dollars af några svenska emigrantrunnare, kan jag nuv, sedan domstolsförhör hållits, lemna ytterligare nägra upplysningar. Ehuru jag var en af dem som, efter hr Anderssons återinträffande 1 Chicago, törst fördes i hans sällskap och anmodades att bistå honom med råd och däd, blef jag, som jag i mitt förra bref lät förstå, icke klok på bvem ban varit och från hvilken trakt i Sverige han kommit. Han visade sig neml. lika litet hågad att gitva som jag att begära förtroende härutinnan. Emellertid har han nu af ätskilliga blifvit igenkänd såsom en tf. d. befalhafvare på den törst på Göta kanal och sedan i Öresund trafikerande ångbåten Thunberg. Den tyska och rent amerikanska pressen i Chicago, som egnat en oväntadt stor uppmärksamhet åt det mål, i hvilket han uppträdt såsom kärande, har vetat att berätta, hurusom hr Andersson lemnat Sverige dertör att han enleverat en ung flicka, som han sedermera förde med sig hitotver och med hvilken han i Newyork sammanvigt sg. För sanvingen af hela denna romantiska historia, på hvilken jag ej just nu kan frår villforlitligt håll erhålla bekrättelse, elterson hr A. f. n. icke fiones i Cmcago, vågar jag ej gå i borgen. Men deremot ar jag mer är någonsin öfvertygad om, att ban blifvit trån narrad sina 525 dollars på sätt som jag föru uppgifvit i enlighet med hans först enskil meddelade och sedermera inför domaren åter upprepade samt af flera vittnen bestyrkta be rättelse. Målet som blifvit öfverflyttadt til the Grand jury, såsom hörande till the crimina a (cases, ligger nu nere till fram i September (:mm—— — ev ev — s