Göteborgsposten – 30 augusti 1871, sida 2

Article Image
flyttar härifrån skulle vara densamma som tillbringar den torra årstiden der. Cypselus alpinus, melba och abyssinicus borde således på samma grunder äfven tidtals finnas der, men så är ej förhållandet. — Den ytterliga hastigheten och uthålligheten i flygten, hvari hon, denna luftens förstfödda dotter, kanhända endast öfverträffas af 2:ne i sydliga Europa varande arter, sätter henne i stånd att på en timma kunna förflytta sig ända till 12 grad, och att, efter att t. ex. ena dagen hafva lemnat sitt sommarresidens under takfoten på härvarande husarstallbyggnader, några dagar derefter intaga ett nytt i Thebes eller Dendernhs ruiner högt upp emot Nilens sista katarakt. Andra arter hörande till denna familj lemna oss icke förr än i början af September, hussvalan först och strandsvalan något senare. Ladusvalan håller längst ut, neml. till senare hälften af nämnde månad, samt stundom till i början af Oktober. Om efterhösten varit mycket blid, har en och annan emigrant qvardröjt ända till de första dagarne af November. Ladusvalan och strandsvalan förekomma, utom 2:ne andra species, äfven i Arktiska Amerika, (der ända under 68 graden), och den förstnämnda jemte 3:ne andra arter äfven i sydliga Arfrika. Af våra andra märkligare flyttfoglar är tofsvipan den som tidigast, stundom under första hältten af Februari, visar sig här åter. Hon som jemte brockfogeln sedan gammalt varit af allmogen ansedde såsom ett slags vårens och höstens representanter hafva, till följd af odligen, kanhända mest af alla våra migratoriska fåglar, proportionsvis taget, minskats i antal. De milliontal individer af denna senare fågelart, hvilka för några decennier sedan hvarje efterhöst infonno sig, äro numera blott en sägen. För de flesta jägare på slättbyggden var brockfågeljakten då af stor vigt. En och annan liten flock på ett dussin eller så der bortåt är numera något rart, och man förnimmerj högst sällan den enformiga men likväl icke oangenäma hvisslingen af dessa säglar, som fordom lifvade de afbergade äkerfälten och gåtvo ett visst behag åt den aftynande naturen.

30 augusti 1871, sida 2

Thumbnail