Göteborgsposten – 30 augusti 1871, sida 2

Det har du funnit — en Cudinna? Nej, mycket mer — en verklig vän! Och er, mamsell Agneta önskar jag: sEtt hjerta gladt, som solens strimma, Och varmt och ädelt såsom den, Då hon i sommarns aftontimma Förgyller lundens ekar än. Och vidare att; — gerna de flyende åren må plunda, Blott icke de kommande tomhändta bli; Ty sedan man tröttnat att skalet beundra. Så söker man kärnan, som göms deruti. Det är nu allt hvad jag har utantill, men innantill skall jag alltid hysa en varm vänskap och uppriktig önskan för ert väl. Skål! Qvällen var redan långt framskriden och bålen nalkades sitt slut. Belåtenhet med lifvet och dess oskyldiga fröjder lyste ur allas ögon, — utom kanske just dens, som nu fattade glaset för att föreslå en återstående, sista skål för de lyckligaste och för framtiden. Magister Ultopieus tog till ordet.