Göteborgsposten – 30 augusti 1871, sida 1

A —727;AQA-A-— — har jag, ehuru fortfarande för egen del vidhällande le åsigter i ämnet jag flera gånger tillförne haft nålen uttala, likväl vid den utgång, frågan vid förra i riksdagen erhållit, ansett mig pligtig underkasta det då tramlagda törslaget en förnyad granskning för : att tillse, om och i hvad mån de betänkligheter emot : detsammas antagande, som inom representationen i yppats, må, utan rubbning af hufvudgrunderna kunna undanrödjas eller väsentligen minskas. Härvid torde det till en början tillåtas mig att, beträffande den omfattning, som åt förevarande förslag lämpligen bör gitvas, i underdånighet anmärka, att, ehuru jag ej allenast af skäl, som här nedan torde få närmare utvecklas, finner förslaget böra innehålla reglering af rustoch rotehållares åligganden, utan derjemte äfven anser samtliga de i E. K. M:ts nådiga proposition af den 26 nästl. Januari till riksdagens profning framlagda särskilda frågor, såvidt de ej genom riksdagens beslut redan blitvit nöjaktigt afgjorda, böra i förslaget ingå, på det riksdagen må blifva i tillfälle att, såviut möjligt, i ett sammanhang pröfva alla återstående delar af försvarsfrågan, — jag likval håller före, att, der förslagets genomförande redan under år 1872 skulle i ett eller annat fall föranleda behof af nya eller af tillökning i befintliga ordinarie anslag, framställningen om de erforderliga medlens anvisande då, till undvikande af rubbning i den för nyssnämnda år fastställda ordinarie statsreglering, bör till nästa lagtima riksdag anstå, samt verkställigheten af förslaget i sådana delar deretter rättas. För en hvar, som af riksdagens förhandlingar i åmnet tagit del, må det vara en kär pligt att gifva sitt erkännande åt den sällsporda, om en lika djup som allmän öfvertygelse vittnande enighet, hvarmed begge kamrarne 1 de väsentligaste ueiarne anslutit sig till hvad den nadiga propositionen innehåller, såväl i fråga om värnepligtens utsträckning, som beträffande storleken af deu stamtrupp, hvilken till det unga beväringsmanskapets stöd och ledning borde förefinnas; och om än, till följd af andra mellankomna omständigheter, något riksuagens beslut i dessa frågor icke nu föreligger, torde man dock af de beslut, som hvardera kammaren för sig fattat, vara berattigad att draga den slutsats, att hvad E. K. M:ts nadiga proposition i berörda hänseenden innenaller röraude grunden för värt försvarsvasende eger stöd i den allmanna meningen, äfvensom att en sådan föråndring at denna, som hos representationen skulle kunna medföra asigter, motsatta de i detta fall nu uttalade, icke torde vara att befara. Men ehuru således i fråga om hufvuddragen af försvarets organisation, nemligen värnepligtens utstrackning och stamsy stemets tillämpning, tull öfverensstammelse emellan regering och representation blifvit vunnen, äro dock betraffande sättet för stamtruppens bildande meningarne annu delaue, och harutinnnan larer den hufvudsakliga, tastän icke uttryckligen angifna, grunden böra sökas till den utgång, som organisationsfragan i sin helhet vid den förflutna riksdagen eruöll. Sedan krigsministern vidare utvecklat skiljaktigheten mellan de beslut, som vid 1871 års laguma riksdag fattades af Första och Andra kammaren, yttrar han om sistnämuda kammares bekanta förbehäll iör antagande at värnepligtslagen följande xUti mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet af d. 31 December 1868 har jag derförutan redan haft tilltalle att utveckla min mening derom, att det trån den stranga rättvisans synpunkt ingalunda kunde sinnas pakanadt att till folju af eu iträgasatt utstrackniug utat den alla och en hvar aligganue personliga skyldighet, som nämnes allman varnepligt, meugitva nagon linariug i den jorden särskildt aliggaude rustningsoch roteringsskyldigheten, och jemte det jag på det lifligaste viuhåller denna åsigt, avhåller jag att dertill tå Jävga det uttalande, att det aunu mindre synes mig med billignet elle: klok omtanke öfverensstammande att till tormån för de nuvaranue innebatvarne af vissa fastigheter athända staten,en rattiguet, motsvaraude i kapitalvärde en egendom at 60 a 70 millioner rdr, samt blottställa tauerneslandet för ätventyret att i behofvetstund sakna den stam till sivt torsvar, som uet hittills i den s. k. indelta armen egt och fortfarande eger. Då jag således icke kan förorda landtförsvarets ordnande på sådan grund, som, i enlighet med Andra kammarens yrkande, förutsätter ett afskaffande at indelningsverket, vill jag deremot icke förneka, att de höjda fordringar, som måste ställas jemväl på stamtruppens utbildning och verksamhet, kunna skäligen pakalla någon lättnad i sävtet för roteringsoch rustnings-skyldighetenutgörande, ehuruj jag, sedan det at Eders Kongl. Maj:t till 1869 års riksdag i sådan syttning framlagda förslag ej blifvit at representationen antaget, icke, under de hotande politiska omständigheter, som vid senaste riksuags början forefunnos, ansåg lämpligt att, beträffande en föränurad reglering i uetta hänseende, då påyrka nådig framställning till riksdagen och sålunda med ditbörande tragor öka antalet af dem, som ändock måste göras till föremå: för samma riksdags behandling, helst de af E. K. M:t törut i ämnet uttalade åsigter borde anses innetatta tillräcklig garanti, att de önskningar, som i detta hänseenue kunde komma att at riksdagen framställas, skulle, så vidt möjligt vore, tillgodoses. Generaltulldirektören Bennich har se: dan i Fredags i Kongsbacka legat betänkligt sjuk genom en under resa från Skåne ådragen förkylning. Enligt i går ingången underrättelse har likväl någon förbättring inträdt, som ger förhoppning om hans snara återställande till helsan. Bäbelkommi-sionen. K. M:t har beviljat tjenstdedighet åt kyrkoherden i Tierps församling II. G. Lindgren från hans kyrkoherdebefattning fr. d. 1 nästk. September till början at Juni 1872 för fortsatt deltagande i bibelkommissionens arbeten. 4