Göteborgsposten – 30 augusti 1871, sida 1

billigtvis begara att hon skulle spritta till, bli öfverraskad eller förskräckt på något sätt. — Jag tror punschen stiger mig åt hufvndet, fortsatte hon och med ett orubbligt beslut att nu Åsmida medan jernet var varmt. föreslog hon att göra ett litet slag omkring i parken och herr Xenophon, som kände sitt bröst lättadt och sin tumme befriad, skyndade att af tacksamhet bjuda henne sin arm. — Iåtom dem gå! vi behöfva icke följa dem, för att lyssna, men kunna vara förvissade om att mamsell Berg am idde och herr Xenophon blef smidd. Wåderberg och Michaöt Jouhten hade slagit sig ner tillsamman och samtalade ifrigt. — Ni har alltså valt Ruusala till er vistelseort för sommaren? — Det har just icke varit mycket fråga om att välja, svarade Michael. Mina ögon ha länge varit däliga och hindrat fortsättandet af mina studier, så att jag länge tänkt att egna denna sommar helt och hållet åt deras vård och då läkaren rådde mig att begagna saltsjöbad, men de allmänna större badorterna äro för dyra sommarnöjen, och det är litet ledsamt att vara alldeles ensam på landet, så beslöt jag att antaga tvenne kamraters förslug att tillsammans med dem hyra det lilla torpet här, som jag nämnt. redan väntat på denna hviskning, och ingen kan derföre — Men tror icke herr Jouhten att längre ut i skären skulle vara ändå helsosammare. — Helt säkert, ty der har man dessutom barrskogens välgörande inflytande, men som sagdt jag känner intet sådant ställe,