Göteborgsposten – 30 augusti 1871, sida 1

— Hör på, sade Waderberg, jag anmodade just i går rektorn vid Gymnasium att vidtala någon ung man, som skulle vilja och kunna åtaga sig ledningen af mina gossars, såväl den äldres, som de yngres ferieläsning. Tag nu icke illa upp att jag är så här litet päflugon kanhända, men uppriktigt sagdt, så tror jag att vi skulle komma att trifvas godt tillsammsns och efter ni har varit så öppenhjertlig att låta mig se in i en de! af edra förhållanden, så vågar jag föreslå er att komma och taga mina pojkar om hand i sommar ute på Airismoa. — Min bäste herr Wäderberg, ett angenämare förslag kunde aldrig göras mig, ty jag sätter mycket värde på familjelif och det är så många sökande till goda platser. Alltså jag antager obetingadt ert vänliga anbud. — Topp, då! Michaöl hade, utan att direkte se ditåt, likväl noga iakttagit Annas utseende då detta förslag gjordes och antogs. Hon vände hastigt bort hufvudet och man skulle icke trott att hon hört ett ord häraf, om icke den fina hvita spetskragen kring hennes klädning hade höjts och sänkts med en förut icke märkbar hastighet och hon icke med handen hade så ihärdigt strukit håret undan från tinningen, för att icke låta märka att färgen på hennes kind för några ögonblick icke bibehöll samma lugna färg. Hvad Michaöl icke såg af allt detta, det kände han och det var väl af någon orsak som han smålog så öfverlyckligt. Wäderberg vände sig till sin hustru och underrättade henne om den nyss skedda öfverenskommelsen. Michaöl närmade sig Anna, som fortfor att, som det