Göteborgsposten – 29 augusti 1871, sida 1

bringat dem den föreställningen att ändringsförslaget utgått från privatbanksintresset; men det är deremot icke ursäktligt att de i penningväsendet kunniga underblåsa en betänklig fördom och gitva den ökad styrka. Erinras bör att de som ifrigast uppträda mot den otta. nämnda grundlagsförändringen törklara sig skola antaga den, sedan lagstiftningen för de enskilda bankerna grundligt reformerats, eburu det fullständigt ådagalagts att den åsyftade reformen ej har det ringaste med ändringen i 72 8 R.-. att skaffa. Den oftanämnda majoriteten i Andra kammaren har emellertid insupit den föreställningen, att riksbanken ensamt bör ega rärignet att utgifva sedlar och vill att riksbanken skall dominera penningerörelsen samt tror att konkurrensen är för riksbanken skadlig. Dessa tördomar skingras ej at de mera upplysta inom partiet, icke ens af dem som annars orda om nödvändigheten af decentralisation. De låta majoriteten behålla sina dimmiga föreställningar om välsignelsen af penningeväsendets centralisering hos riksbanken, hvars enda uppgitt samma majoritet anser vara att utgora en stor utlåningsanstalt. Särdeles karakteristiskt är, att icke heller nu kunde den oftanämnda majoriteten förmås samtycka till den föreslagna indragningen af riksbankens pappersetror, fastän tilverkningen af dessa medtör en enorm utgitt ärligen. Icke heller i denna fråga vågade partiets ledare att uttala sis mening, för att ej stöta sig med de djupa lederna i — Andra kammaren. Bankoutskottet vidtog, och, hvad som gör åtgärden ändå mera märklig, på grund at hr Wallenbergs initiativ, en särdeles ändamålsenlig åtgärd. Bankofullmäktige törständigades neml. att till nästkommande (lagtima) riksdag atgifva förslag till mera systematisk uppställning, såväl af första och andra artiklarne i bankoreglementet, som äfven af öfriga delar utaf samma reglemente, i afseende på hvilka fullmäktige kunna finna ändring, vare sig i formelt afseende eller beträffande sjeltva saken, vara ändamålsenlig. Detta uppdrag är i realiteten mera omfattande, än de förs giigt uppställda ordalagen angifva. Men fullmaktige fatta ganska säkert hvad utskottet menat och önskar. Bankoreglementet är en orimligt diger volym, vittnande om riksbanksprincipalernas skittande utvecklingsstadier: det är rikt på minutiösa föreskrifter, stundom allt annat än principenliga, ett riksdag från riksdag fortsatt lappverk, i hvilket den föreställningen gjort sig gällande, att, emedan fullmakuge kunna vara mycket obevandrade i skötseln at det kall, som blifvit dem anförtrodt, och möjligen biitva ötverdådiga, så krätver försigtigheten att noga anvisa huru dessa gråhåriga ungdomar skola steg för steg rätttärdeligen gå för att årligen erhålla decharge. Bördan af detta uppdrag torde förnämligast blifva lagdt på häradshöfd. Dutvas skuldror. Det blir ivgalunda en lätt uppgift att sullgöra, icke derföre att grunderna för den retorm som åsyftas äro invecklade eller obekanta, utan derföre att ibland dem som i sieta hand skola afgöra roformförslaget, är pluraliteten alls icke hemmastadd i bankväsendet. Bland alla de beslut som vid sistlidne riksdag fattades vittna utan tvifvel de såväl rörande de redan beslutade stambanornas fortsättande, som äfven beträffande sättet för ununderstödjande af enskilda jernvägar företrädesvis om både klokhet och ett högsinnadt tänkesätt, framträdande äfven deri att representationen synes på fullt allvar vilja stäfja de demoraliserande jernvägsintrigerna, hvilka så ofta förr ytterst menligt inverkat på riksdagens värdighet och handlingssätt. Striden om norra stambanans fortsättande slutade så, som den borde, såvida riksdagen ville häfda sitt anseende för ordhållighet. Motståndarnes till Salabanan myckna ordande om, att den icke skall blifva inkomstbringande för staten, torde med tiden befinnas lika otillsörlitligt, som påståendet förr att statsbanornas inkomster icke skulle förslå till mer än på sin höjd trafikkostnadens bestridande — en sats som Andra kammarens nuvarande åålderspresident med ifver dref, med siffror bevisande allt som han då städse var angelägen måtte i riksdagens protokoller förvaras, men som han nu gerna skulle vilja justera bort. Den beklagansvärda, men lätt förklarliga brist på verklig energi som hufvudstadens affärsmän visat sig så angelägna om att lägga i dagen både före och efter beslutet om Salabanans byggande, bar gitvit densammas målsmän ett kraftigt stöd, och riksdageuvs åtgärd bar befunnits än mera berättigadt, om i beAAA — ——