Göteborgsposten – 29 augusti 1871, sida 1

— Nej, jag är för öfrigt temligen obekant här i Åbo, fastän jag genomgått Gymnasium här, men det är nu svart fem år sedan och äfven på den tiden hade jag få tillfällen att göra bekantskaper i familjer. — Jug företog mig just att göra en promenad här omkring, för att betrakta de vackra villorna och jag har nu redan varit borta en god stund; säkert undra de hvart vi tagit vägen, som dröja så länge. — När ändå missödet tyckes aflöpa utan alltför svåra följder, så lugoa de sig väl, när de ju nu åter få er tillbaka. — Bor ni här ute, om jag vågar fråga? — För tillfället, ja, svarade den unge mannen. Jag har tillsammans med några kamrater vid akademien, hyrt ett litet torp här borta vid motsatta strand, Huhtala, om ni känner till det? — Nej, det är endast ett par veckor sedan jag kom från Sverige. — På besök till slägtingar här kanhända? — Till vänner, svarade hon, slägtingar har jag alls inga mera i lifvet, tillade hon allvarsamt. — Föräldrarne? — Äro båda döda. — Så äfven mina, sedan flera år, sade han och deras blickar möttes ofrivilligt; huru mycken sympati föder icke en gemensam sorg, en gemensam olycka! Ofta mer än gemensam fröjd och lycka. — Vi äro båda att beklaga, tillade han och tystnade, men hans blickar dröjde länge qvar i hennes och hon lät