Göteborgsposten – 25 augusti 1871, sida 1

Article Image
bildande. Enligt detta äsförslag skulle inom hvarje landstingsområde och stad som ej i landsting deltager, årligen af landstinget för landstingsområdet och at stadsfullmäktige för staden, minst 25 allmänt aktade män väljas, bland hvilka, då nämnd (utskottet begagnar ej ordet jury) skall pröfva åtalad skrifis innehåll, domstolen genom lottning uttager mn0 ojäfvige ledamöter. Antages nu att detta förslag blefve af riksdagen definitift bifallet, så och med förutsättning att hvarje så konstruerad jurymannakår bestod af 30 ledamöter (5 öfver minimum) komma samtlige jurymännen i riket att uppgå till 840 (valda at 25 landsting och af 3 städer). Enligt komiterades förslag åter, hvilket öfverensstämmer med reservanternas mot konstitutionsutskottets, skulle hvart tredje är och samtidigt med allmänna valen till riksdagens Andra kammare, i rikets städer af de vid riksdagsmannaval röstberättigade utses ett så stort antal jurymän som af K. M:t särskildt bestämdes, åliggande det sedan domstolen som komme att behandla pressåtal, att då så erfordrades uttaga, efter skedd lottning, tretton ojätvige ledamöter af hvilka hvardera parten egde utesluta 2, så att de återstående nio tillkom att pröfva lagligheten af åtalad skrifis innehål. Om detta förslag antages torde minst 20 inom hvarje stad böra till jurymän blifva valda, enär jäts-, dödsoch sjukdomsfall kunna bland de valda uppkomma. Då samtliga städerna i riket utgöra 87, skulle således samtlige jurymännen uppgå till 2175. Det torde ej blifva en lätt uppgift att på sätt utskottet föreslagit bilda en ärlig jurymannakår bestående at 840 personer med så stort anseende för verklig bildning som skäligen kan fordras; men ändå svårare för alla dessa 87 städer att finna 2175, och det orimliga förhållandet skulle ganska säkert inträffa i flera städer att de röstberättigades — valmännens — antal blefve mindre än de utsedda jurymännens. Helst då ofta i de mindre städerna en falsk ambition visar sig, torde det icke vara osannolikt att utvägen att välja utom staden boende juryman icke anlitas utan valen falla på personer inom stadens staket, men på personer föga lämpliga till jurymän i tryckfrihetsmål. Om jag vore tidningsutgifvare t. ex. i Trosa, Skanör, Hjo eller Öregrund, så skulle jag vida hellre underkasta mig en jury som valts af landstinget, än af de jurymän som valts af dessa städers respekt. röstberättigade. Det är verkligen omöjligt att säga huru jurymannavalen enligt komiterades förslag skulle utfalla i verkligheten; men det kan med visshet sägas att för hvarje sådan skulle minst sagdt en lika agiterad rörelse åstadkommas som vid rikdagsmannavalet; tidningspressen skulle anse sig i begge fallen berättigad att opinera och föreslå kandidater ; men i förra fallet möter dock den betänkliga omständigheten, att tidningspressen är och borde anse sig jäfvig att opinera, enär det är för bedömandet af tidningspressens möjligen inträffande felsteg som juryn skall väljas. Hvad nu beträffar komiterades presslagsförslag i allmänhet, så vittnar det utan tvitvel om en god vilja att lösa det svåra problemet. Tvifvelsutan hade komiterade handlat försigtigt, om de anlitat några skickliga jurister såsom rådgifvare, men just emedan så icke skett, betarar jag att i förslaget insmugit sig felaktigheter, som medföra detsammas törkastande. Det blir alltid vanskligt när de som specielt äro intresserade för en lag skola uppgöra den, dervid ganska naturligt den tanken kan, och jag tror måste uppstå, att den som skrifver lagen kan få den på sig tilllämpad. Besynnerligt tager det sig verkligen ut, då komiterade såsom nödvänd ga vilkor sor en ny presslags antagande fasta vissa ändringar i stratflagen. Derigenom göres lagstiftningen beroende af aftal i stället för att den skulle blifva ett organiskt helt och presslagen blef en undantagslag med lindrigare straffbestämmelser än som komme att gälla för andra motsvarande förseelser. Komiterades förslag blef med några mindre väsendtliga förändringar af mötet antaget. Då emellertid blott ett fåtal publicister var tillstädes vid detta möte, och en omsorgstullare och grundligare granskning af förslaget hvarken kunde medhinnas eller blef verkställd, förmodar jag att det nu gifna godkännandet endast betraktas som vilkorligt, icke såsom en absolut opinionsyttring. I Lördags sedan mötet afslutats voro representanterna för landsortspressen och några finska tidningar inbjudna at hufvudstads

25 augusti 1871, sida 1

Thumbnail