Göteborgsposten – 24 augusti 1871, sida 3

— Uvad är det nu för slag igen? Nå så sannerligen sitter icke mamma der och narrar flickan till att gräta; — ja, nu blir jag riktigt arg, det säger jag. Anna, kära barn, bry dig icke om käringen, der, för hon gör aldrig annat än förtretar folk, hör du det! menade pappa Wäderberg och satte tröskverket i gång, så att det knakade i fogningarno af Wahlströmska villan. — Bara du nu ser glad och snäll ut, så ska du få se jag ska skaffa dig en präktig man, helst en urmakare, om jag kan få fatt i någon riktigt stor och bra, mina egna äro ännu alldeles för små. — Jag tycker det är just farbror, som förtretar folk, smålog Anna och torkade bort tårarne. — Det är — — nu igen — debhäran (ett ordstäf hos hr Xenophon) — så vackert väder i dag att man borde skratta och vara glad, yttrade herr Xenophon tröstande. — Ack, hvem rår för sina känslor och sina minnen, suckade mamsell Berg, säkert önskande sig tillbaka till Annas lyckliga ålder, för att änuu en gång kunna få använda den flydda tiden förståndigare och med bättre resultat än som nu varit fallet. — Säkert sitter mamsell Anna och tänker på sitt sköna dehäran Stockholm. Jag har också ofta gånger (— ett annat af Strömlings favorituttryck —), ofta gånger tänkt resa dit, men har ännu icke sluppi lös. (Forts.)