Göteborgsposten – 24 augusti 1871, sida 3

länge innan guldregnet nådde våra svenska sångerskors kassaskrin, men när det ändtligen kom blef det ymnigare der än annorstädes, Pasta, Sonntag, Malibran och Novello, alla ; blefvo de på en gång öfverglänsta af den unga i svenskan med de djupblå ögonen och det melankoliska draget kring munnen. Det var Jenny Lind, som från det hon d. 15 December 1844 för första gången sjungit i Normas parti på Stora operan i Berlin, hade lagt grunden till sitt blifvande verldsrykte Från den dagen började man tala om de svenska näktergalarne. Vi känna alla vår gudomliga Jennys triumfer i Stockholm, Berlin, Wien, London och andra Europas bufvudstäder ända tills hon år 1850 företog den resa öfver Atlanten, som skulle skänka henne guld, ryktbarhet och huslig lycka. D. 21 Aug. 1850, således för jemna 21 år sedan begaf sig Jenny Lind från Liverpool på resa till Newyork, åtföljd af hrr Beletti och Benedict. Det var den bekante Barnum, hvilken, uppmärksam på den oerhörda framgång, som den svenska sångerskan rönt i Europa, nu ville fatta til.fället i de flygande lockarne och degagna hennes röst till lockbete vid ett storartadt guldfiske i de goda yankees kassakistor. Utgångea visade, att han denna gång ej misstagit sig i sina kalkyler. Oaktadt Jenny Lind för hvarje offentligt uppträdande tillförsäkrades ett honorarium af c:a 4000 rdr sv., fria resor och fritt vivre för sig och betjening samt hennes följeslagare jemväl erhöllo rundlig aflöning blef entreprenörens vinst enorm. D. 1 September anlände hon till Newyork. Ett mera entusiastiskt emottagande har helt säkert ingen dödlig rönt i det fria Amerika. Uppiggade genom Barnums reklamer, den minnesvärda biljettauktionen, då den första biljetten betaltes med c:a 2500 rdr av. och andra fiffigt uttänkta konstgrepp, stodo de förtjusta yankees tärdiga att för henne offra lif, ära och gods. Det var denna oförgätliga första afton, som Barnum, då boparne utanför hennes fönster ej ett ögonblick ville lemna henne i ro, hittade på att hyra en person, som fick tillbringa några timmar i ett af fönstren under oupphörliga nickningar och bugningar. Då Barnum slutligen gick för långt i oförskämdt puff-system vredgades den eljest så milda konstnärinnan och uppsade sitt kontrakt med honom. Oaktadt hon dervid fick erlägga ett skadestånd af c:a 130,000 rdr sv. uppgick dock hennes nettoandel af företaget till c:a 2 mill rdr sv. under det att Barnum å sin sida haft en brutto-intägt af närmare 3 millioner. Efter skilsmessan från den store humbugs-sabrikanten gaf hon under någon tid på egen risk konserter i Amerika, ända tills hon i Boston helt plötsligt och oväntadt gifte sig med sin ackompagnatör, pianisten och kompositören Otto Goldschmidt, med hvilken hon sedan framlefvat ett lyckligt äktenskap, hvilket ej en gång störts af den rättegång, som hennes make för ej längesedan såg sig nödsakad anställa mot ett par engelska tidningar, hvilka om honom utspridt de gemenaste rykten. Jenny Lind hade dock haft en manlig föregångare i Amerika, en nordisk konstnär, hvars genialiska och som man, ej utan skäl, kallat det trollska spel, öppnat ögonen eller rättare öronen för det melankoliska, hjertetilltalande behaget i våra enkla, sköna folkmelodier. Det var norrmannen Ols Bull, som redan år 1849 genomreste norra Amerika och med stort bifall gaf konserter i de förnämsta städerna. Denne konstnär, lika originell som sådan och som menniska, sökte vid samma tid att grundlägga en norsk koloni derstädes, men han misslyckades, hans viol hade då ej samma förmåga som Orfei lyra och han återvände till Norge, hvarifrån han sedermera gjort nya konstresor dels genom Europa, dels upprepade gånger till Amerika, hvarest han på sista tiden lyckats drifva entusiasmen för den nordiska tonkonsten till sin spets: hederstitlar, gyllene lagerkransar, en ung, skön brud och framför allt penningar en masse, 8e der hvad denne Åföga gedigne, i sitt spel mera vårdslöse än genialiske autodidakt — som en tysk kritiker skoningslöst benämner honom — till sist hemfört till sin ryktbara gård Balstrand i Norge, der han under loppet af flera år hvarje sommar samlat utmärkta personligheter, vänner förvärfvade under konstresorna i Amerika. : Men de svenska näktergalarne voro ej med Jenny Lind utdöda i Europa, fastän de ej hittade vägen öfver Atlanten. Henriette Nissen-Saloman, på sin tid hennes medtäflarinna i konstnärlig virtuositet, vann europeisk ryktbarhet som sångerska och står för närvarande i främsta ledet bland Europas yppersta sånginstruktörer, Louise Michaöli, som med sitt innerliga och tilltalande föredrag, sin sympatetiska och rörande ton kommer Jenny Linds gamla beundrare att drömma sig in i hänsvunna tider, Signe Iebbe, med sydländsk glöd och värmande inspiration midt bland nordens sar, Mathilda Enequist, den drillande näktergalen, hvars konstsärdighet endast kan jemföras med naturens, Fredrika Stenhammar, Wilhelmina GelhaarStedingl, Charlotte Strandberg, och så många andra uppehöllo den svenska