Göteborgsposten – 21 augusti 1871, sida 2

Vid krigsrättens sammanträde i Versailles l. 14 d:s hade forhöret med målaren Couret samlat en större krets med åhörare än vanligt. De reserverade platserna blefvo till on del mycket tidigt upptagna; helt säkert skulle bela ridhuset, der sammanträdena hällas, hafva uppsylts af nyfikna, ifall ett häfigt regn icke mträflat på förmiddagen, hvilket tvang den tillströmmande folkmassan att söka skydd, hvar den kunde. Bland de af Courbets advokat tillkallade vittnen sågs en mängd notabiliteter ur den litterära verlden samt icke få konstnärer och politici, såsom Charton, Violet, grefve de Cazala, Joute, gretve de Choiseul, Baudry, deputeraden Mestreau, dr Rambaux, Barbet de Jouy, direktören för Luxembourg Thencvicre, Iachard m. fl. De anklagade infördes i salen omkring kl. 2 l. Courbet kom sist och fördes till första platsen på främsta bänken, närmast råttspersonalen. Courbet hade åldrats, så att han var nästan oigenkännelig. Ilans hållning var, i motsats till Ferrås och Assys leende och otörskämda uppträdande, allvarsam och afmätt, och han afgaf sina förklaringar med så ovag stämma, att han endast hördes och förstods af ett mycket ringa antal af åhörarne i den uti akustiskt hänseende illa bygda lokalen. Innan vi ölvergå till förhöret, må nämnas om Courbeis antedentia: Målaren Courbet, 51 år gammal, utnämndes d. 4 Sept. till direktör för de sköna konsterna, bibehölls af kommunen på denna post och blef, såsom delegerad för mairiet i 6:te arrondissementet, d. 26 april medlem af Kommunalrådet. D. 12 maj tillsporde han Kommunen, hvad som skulle göras med de i Thiers hus befintliga konstsaker, om de skulle sändas till Louvren eller säljas på offentlig auktion, och blef derpå vald till medlem af den rörande denna sak nedsatta komitte. Den 13 April hade beslut fattats om Vendomekolonnens nedstörtande. Vid Kommunens sammanträde d. 27 April tog Courbet till ordet för att begära beslutets utförande (hvilket han dock nu förnekar). Hvad nedrifvandet af Thiers hus angår, kom han för sent att hindra det, säges det; och han tog två små antika urfigurer, för att rädda dem och återställa dem till egaren. Enligt en berättelse trån vakthafvanden i Museet Clemy bortfördes d. 2 Maj derifrån några kistor med konstsaker. Courbet motsatte sig dessa kistors bortskickande (till konstutställningen i London), innan deras innehåll undersökts och upptecknats af sakkunniga personer. Vid Versaillertruppernas intåg flyktade han till en gammal vän, der han förblef i tre veckor. Af förhöret meddela vi följande: Presidenten: Anklagade Courbet, stig upp! Hvilken dag inträdde ni i Kommunen? Courbet: Den 26 April. Presidenten: Vid den tiden voro de mest upprörande dekreten redan utfärdade, neml. dekretet om gisslorna och nedrifvandat af Thiers hus samt af Vendömekolonnen. Courbet: Jag har ej haft någon del häri. Presidenten: Ja, men niå visste, att dessa och andra dekreter blifvit utfärdade, och ni visste, att offentliga kass r blifvit plundrade. Courbet: Jag har, m. h., endast blandat mig i allt detta, för att förekomma olyckor. I det jag