Göteborgsposten – 21 augusti 1871, sida 2

1867 ha märkliga förändringar timat i Europa, och nu traslas de åter. Hvad skall följa på detta nya möte mellan de båda kejsarne, hvilka tyckas i sjelfva verket vara ett par den europeiska politikens stormfoglar ? Processen i Versailles synes allt mera förlora i intresse. Ett utmärkande drag hos de anklagade är deras bemödanden att söka undandraga sig ansvaret för det skedda och att ; vilja fritvå sig. Det är lumpna sällar, hvilka i nu äfven förlora detintresseväckande, som kan ligga i öppenheten och frimodigheten hos de anklagade. Dessa antingen håna med konstladt öfvermod eller krypa fegt undan. Till den senare kategorien hör Billioray, hvars förhör ej heller erbjuder någonting annat af intresse än detsamma som hvarje feg förbrytares inför hvilken polisdomstol som helst. Efter Billioray förhördes den 27:ärige Jourde, som varit Kommunens finansminister. Han var en af Kommunens få intelligenta medlemmar (medicine studerande). Under första belägringen af Paris tjente han som sergeant i nationalgardet; d. 3 April valdes han till finansminister och förblef på denna post till d. 20 Maj. Elfva dagar derefter blef han arresterad och befanns då innehafva 8070 fres i banksedlar, hvilka han dolde i fordret till sin väst. Etter en vidtyftig redogörelse för centralkomitens organisation, af hvilken han blef medlem d. 15 Mars, anmärkte Jourde, att d. 18 Mars varit för största delen af komitäns medlemmar ett åsklag, och att de då icke sjelfva vetat, hvilken roll de skulle spela. Han hade för sin del, sedan han öfvertagit finansministeriet, endast utöfvat administrativa och icke politiska funktioner och gått fattigare derifrån, än han trädt ditin. Hans första handling i banken hade bestått i att påminna tjenstemännen om, att de skulle försegla kassorna. Man borde betänka, i hvilken förskräcklig kris han befann sig, då han mottog sin befattning — det gällde att utbetala sold till nationalgardet, under det att betalningens uteblifvande skulle förorsakat de ohyggligaste följder. Han måste derför vända sig till Frankrikes bank. Presidenten: Hur mycket gaf ni ut om dagen och hvartill? Jourde: 25 millioner från d. 10 Mars till d. 15 April, eller 600,000 fres om dagen; från d. 30 April till Kommunens slut 20 milloner. Jag kastade likväl icke penningarne i rännstenen. Jag betalte blott sold till nationalgardet, icke till frikårerna. Jag uppsköt till och med afslutandet af ett köp af 5000 Chassepotgevär, hvilka erbjödos mig från preussisk sida till 72 tres stycket. Jag atslog äfven ett anbud af 30 mill., som gjordes mig tör taflorna i Louvren, en rikedom som ej tillhör Paris utan Frankrike. Presidenten: Huru stor summa gaf man nationalgardet? Jourde: Från 300 till 350,000 fres om dagen; officerarne blefvo, oaktadt mina råd, för högt aflönade. Presidenten: Huru förklarar ni finnansministeriets brand ? Jourde: Tisdags morgon träffades ministeriet af en granat. Der låg en barrikad intill. Presidenten: En granat antänder ej på det sättet. Jourde: Förlåt. — Det var uppe under taket, der låg fullt med gamla papper, och hettan var der qväfvande. Presiderten: Ilvarför infann ni er i finansministeriet först kl 1? Jourde: Jag ansåg ej branden Yara farlig, och jag hade i Hötel de Ville mycket att bestyra med tinansväsendet. Presidenten: Jag får säga er, att förutsättningen om den af en granat antända elden icke ser synnerligt trolig ut. Preussarne brukade också säga, när en by nedbrunnit: Det är granaternas skull. Jourde: Ända till kl. 1 kämpade jag med släckningsmanskapet mot branden, och jag hade ej något skal att tända eld derpå. Presidenten: Ni bergade icke räkenskaperna. Jourde: Nej. Barrikaden blef illa försvarad, och jag kunde ej finna någon, som ville bjelpa mig med att bringa papperen i säkerhet.