Göteborgsposten – 18 augusti 1871, sida 2

Ransakningen med pariserinsurgenterna. Versailles d. 11 Aug. Krigsrättens sessionsrum är ej mera uppfyldt af åhörare än det var i går. Hettan är för ötrigt högst tryckande och det erfordras en hög grad af intresse hos den, som skall bevista sessionen trån början till slut. Förhöret med vittnena i Urbains sak fortsättes. Ett bland dessa vid namn Hubert, en bleklagd ariser-gamin om 19 år, sjelf fånge, meddelar åtskilliga upplysningar om Urbains enskilta lif under den tid han var maire i 7:de arrondissementet. Efter förhöret med Hubert öfverlemnas till rättens ordförande ett papper, efter hvars emottagande deune vänder sig till Urbain med den frågan: Har ni nägonsin mottagit penningar till låns trån den kejserlige prinsens samfund? Jag har här ett aktstycke,som konstaterar ett dylikt förhållande, och är it nine tillochmed af edra egna qvittenser. Jag bör dock tillagga att ni riktigt återbetalt penningarne-. (Detta samfunds ändamål var som bekant att lemna förskotter åt personer som kunde erbjuda någon garanti). Hrkänner ni detta? (Stor rörelse hos ahorarne). Urbain (helt och hållet konsternerad): Jag förnekar det ej. Man förhör nu enkefru Leroy, en liten vacker blondine, 21 år gammal, Urbains mätress. Urbain hade, såsom han i sitt testamente säger, ernat gilta sig med henne, emedan han förlorat sin hustru och fru Leroy med mycken ömhet åtagit sig hans son. Hennes yrke har varit att törtärdiga damekläder och uppmaning att aftaga sina handskar använder hon en ganska lång tid till denna förrättning och later icke bringasig ur fattning genom de blickar som riktas på henne. Hon är klädd i svart, anspråkslöst men väl, och har u seendet af en äkta pariserska. Urbain ser icke åt det håll, der hon är. Först lemnar hon upplysning om undervisningskassan, vidare öfver Landaus arrestering, hvarvid hon kommer att tala om vicomte de Montaut. Änligt hennes utsago hade denne undertecknat arresteringsordern mot Landau, hvilken man ansåg utgöra en Versailleragent. Då Landau om aftonen förhördes af Urbain gjorde fru Leroy tjenst såsom sekreterare. Landau förnekade sig stå i törbindelse med Versailles. Man fråntog honom hans ur och detta, tillika med 60 fr. i penningar och en obligation på 100 tr. som man påtraffat i hans hem, blef sändt till polisprefekturen. Ordföranden: Man var mycket exalterad i er familj. Säkert är t. ex. att ni yttrat: Kommunen måste segral I annat fall blir ej någon sten qvar på sin plats i Paris. Fru Leroy: Hvarken Urbain eller jag har haft dylika talesätt. Föor öfrigt hade dessa ord ej varit passande i en qvinnas mun. (Rörelse bland åhörarne). Vittnet berättar: vidare att hr de Montant ganska ofta uppmanat Urbain att inträda i vallärdsutskottet. Sjelf skulle han gerna mottaga funktionen såsom delegerad i krigsdepartementet. Tva eller tre gånger hade Urbain räddat Montauts lif. Denne senare hade lofvat att i sin ordning rädda Urbains lif. Viunet var förvånadt öfver att Montaut var fri medan Urbain förblef häktad. Herr de Montaut hade under de sista dagarne yttrat till vittnet att han, såsom belöning för sina åtgärder till Kommunens undertryckande af Thiers, erhållit trenne sakerhetspass sör Urbain, Landau och Hubert. Regeringskommissarien anmärker att de anklagade gjorde bättre i att urskulda egna förbrytelser, än aw anklaga andra. Defensorn Rouselle: Krigsrätten skall, såsom vi hoppas, gitva oss rättighet att försvara oss så, som vi sjelfve önska. Fru Leroy förnekar på tillfrågan att Urbain varit närvarande vid husundersökningarne vare sig hos Landau eller någon annan. Defensorn Rouselle: Vet ni, min fru, huruvida Urbain sjelt öfverlemnat sig som fånge. Ordföranden: Urbain blef fängslad hos GranuCollas och inställde sig ej trivilligt. En debatt uppstår härefter, ur hvilken framgår att Urbain, medan han bar ett falskt namn, töll i polisens händer. Nästa vittne är Otverostlojtn. Barral de Montaut, som yttrar: Under någon tid blef jag nodsakad att göra tjenst under kommunen. Slutligen försökte jag att blitva fri från dessa menniskor och afgå till mitt regemente. Jag begat mig till Hötel-de-Ville och frågaue efter Urbain. Jag sade till honom: hvarje ytterligare motstånd är, tro mig, utan nytta. Förgätves skullen I ytterligare kämpa; I adragen er blott derigenom ännu större ansvar. Gå ni, hr Urbain, till edra kolleger och öfvertyga uem om hvad jag nu sagt eder-. Urbain gick, men mitt törslag vaun ej bifall. Detta skedde på Ousdagen. Jag vidtog åtgärder för att locka Urbain, fru Leroy, Enares och ännu en person till min bostad, Jag underrattaue marskalk Mac Mahon härom och bad honom om ett pass. Härigenom räddade jag Urbains lif och förlamade på samma gång hans kraft att handla. Ian hade annars kunnat gora mycken skada, ty han var mycket exalterad och en bland de kommunens medlemmar, som voro mest i stånd till att fatta hättiga beslut. Defensorn Andrå Rousseau yttrar derpå till Montaut: Vid ett förhör sade ni att vid tillfället en person varit närvarande, hvilken blifvit sänd at Thiers. Montaut: Jag har aldrig nekat, min herre, att jag befann mig i förbindelse med hr Thiers. Åtskilliga gänger skref jag till honom, och här är en afskrift af mitt sista bref. Ordföranden eger att åt domstolen meddela innehallet. Rättens ordf. genomläser det bref, som blifvit öfverlemnadt åt honom, och ställer derefter till vittnet den något dunkla frågan: Blef ni berullmäktigad härtill? — Jag förstår icke, hr ötverste, hvartuan denna fråga systar. — Ni var, såsom det synes mig, i en ganska skef position: öfverste vid de sedererades nationalgarde och samtidigt i förbindelse med den lagliga regeringen ... Oaskar ni verkligen att jag uppläser skrifvelsen? — Ja, hr ötverstel Ordföranden upplåser derelter brerwet, hvars ininnehall är foljande: Olverste Montant föreställer hr Thiers, att han befinner sig i ett pinsamt lage. i det han är nödgad att vara åskådare till handlingar, hvilka väcka hars leda. Mången gång maste han begå gerningar. hvilka hvarje rattskaskens man måste ogilla. Han ville emellertid med hängetvenhet sträfva tör att i Paris så ringa skada som möjligt åstadkommes. Han skall dö med tillfredsstallelse, om han kunnat göra sit fådernesland någon tjeust och förvarfvat sig hr Thiers aktning. Derpå redogör Montaut for omständigheterua vid anlaggandet. at. elektriska ledningar i kloakerna. IIan onskade att Urbain skule bitalla detta system och blifva anförtrodd med ötveruppsigten vid ledningarne, ty då blefve det lätt för Montaut att genom sitt inflytande komma planen att stranda. Under afhörandet af Montauts skrifvelse kasta de anklagade harmfulla blickar på honom. Mest betagen af harm och häpnad synes dock Paschal Grvusset, vara. LJ I i hon hör sjelf till de anklagade. På ordförandens