Göteborgsposten – 16 augusti 1871, sida 2

en orm vid sin egen barm, att han var utan hjerta och att intet godt slut kunde vänta en son som vanförde sig på detta sätt. Sedan hon afsändt detta bref fick hon ett hysteriskt anfall och utgjöt sin sorg vid mrs Rouses sympatetiska bröst. — Det är den otacksammaste varelse jag någonsin hört omtalas! utbrast hushållerskan. Att efter ett sådant uppförande som hans skrifva ett dylikt bref i stället för att komma och begära förtåtelse på sina bara knän! Är detta frukten af hans förbättring, så hade det varit så godt att den aldrig inträffat. Han skall ej komma hit i annat fall än om ni blir sjuk! säger han. Då vill han väl se efter om ert testomante är vederbörligen uppsatt! Häraf kan man finna att hushållerskans inflytande och frispråkighet tilltagit, snarare än aftagit. Den korta episoden af Mauds vistande på Beckworth hade utan tvifvel befästat hushållerskans ställning. Den lediga platsen hade fyllts af en dum flicka som på intet sätt kunde vara ett sällskap åt den gamla damen. Men deremot var hon mrs Rousces lydiga slafvinna, och om mrs Cartaret beklagade sig öfver fiickans dumhet fick hon följande svar: — Kanske ni skulle tycka bättre om att åter få en ung dame som rymt bort från sitt hem? En listig äfventyrerska som försöker fånga er son? Mrs Cartaret kunde härtill ej finna något svar, men jag tror att hon ibland i djupet af sitt hjerta önskade att få en annan sådan flicka som Maud. På henne kunde hon naturligtvis ej tänka utan bitterhet — hon hade ställt till så mycket ondt.