punkten; men det blir kanske då venstra centern, som kommer att visa sig medgorlig. Thiers har åtminstone hittills visat en så stor talang i att lirka med partierna, att man ej gerna kan tro, att försöket med Frankrikes konsolidering skall misslyckas, då det ej gäller någonting annat än tvisten om en t tel. Franska nationaltörsamlingen har nu tagit ett steg hän mot lösningen af den ytterst kritiska fråga, som uppstått inom franska armån genom de oräkneliga, af Gambetta företagna utnämningarne till officerare, sedan nästan hela den regelbundna armen råkat i krigssångenskap. D. 8 inkom ett lagförslag, som bestämmer, att det af de delegerade i Tours utfärdade dekretet om befordringar i armån skall sättas ur kraft och att krigsministern skall underkasta listan öfver armöns officerare en revision, under det att det slutliga afgörandet öfverlemnas till en af nationalförsamlingen vald kommission om femton medlemmar, åt hvilken krigsministern meddelar de af honom inhemtade upplysningar. För öfrigt kan kommissionen tillkalla alla de personer, af hvilka den tror sig kunna få närmare upplysningar. Diskussionen ang. detta förslag, som var utarbetadt af en komitå, för hvilken Trochu var ordf., framkallade ingen allvarlig splittring inom församlingen. Gambetta framkom endast med det ändringstörslag, att kommissionen skulle vara förpligtad att höra de generaler, som haft ett öfverbefäl i kriget, och häremot hade Trochu forst intet att invända. Etter det Ducrot fästat uppmärksamheten derpå, att fästniogskommendanterna spelat en särdeles vigtig roll under det sista kriget, ansåg emellertid Gambetta, att äfven dessa borde medtagas, och nu förklarade Trochu det för betänkligt, att kommissionen skulle höra så måpga vittnen. I betraktande häraf blef ändringstförslaget förkastadt.